En liten trädgårdsmästare
Vi har varit en sväng till Klintehamn för att som en överraskning lämna över ett smycke som jag tyckte att Alice skulle ha innan studentbalen i morgon. Då passade vi också på att gå och fika på det mycket trevliga fiket Bullboden som drivs i Hasselas regi. Eftersom det är kanonvarmt så satt vi utomhus i deras trädgård.
Där fanns också typ en morfar och två små pojkar. Morfadern satt lite orutinerat med ryggen vänd mot pojkarna. Det gjorde inte vi. Plötsligt får vi se hur den ene kommer kånkande på ett litet träd! Med jordiga rötter och allt. Alldeles häpna ser vi sen hur den lille gossen drar igång med ett planteringsprojekt. Han fixade en grop i sandlådan och placerade trädet däri. Funkade ganska bra, om det inte hade varit så att trädet lutade.
Då knallade kompisen iväg på jakt efter stödpinnar och det fanns ju en del, eftersom det var mycket som var nyplanterat i den här trädgården… Där någonstans kvicknade vi äntligen till. Hittills hade vi iakttagit allt både häpna och fnissiga och skadan med det uppryckta trädet var ju redan skedd. Men nu verkade det vara mer på gång. Så jag gick till den intet ont anande morfadern och påpekade att den lille pojken höll på med ett planteringsprojekt. Och sen fick morfar lite att göra.
Så kan det gå när man har initiativrika och planteringsintresserade barn!
Ha ha ha! Det låter som om det kunde varit någon av Stenkastar-småttingarna, men det är helt oskyldiga till denna händelse. En av dem är i Småland, den andra är här på Stenkastet.
Men vad skönt att höra att det inte enbart är våra barn som är så initiativrika…
Men vi hade aldrig suttit med ryggen åt dem. Det gör man kanske en enda gång, men inte mer…