Klädstorlekar – en samling med olösta gåtor…

Att handla kläder är inte lika kul nu som för 15 kg sen. Det blir direkt irriterande när klädmärken har olika defintioner av storlekar och plaggen i sig har de mest mystiska proportioner. Låt mig ge några exempel:

1. Byxor. Massor av kvinnor har stjärtar. Det vet alla utom de som designar byxor. De som designar byxor tror att kvinnor ser ut som en säck potatis utan midja. Om man alltså hittar ett par byxor som är tillräckligt stora över rumpan, så fortsätter skärningen 9 gånger av 10 rakt upp som om midjan inte fanns!
2. Plagg med ärmar i. Idag finns det gott om vida toppar och klänningar. Ofta överdrivet vida så att man ser gravid ut… Trots denna översvallande mängd med tyg, så tänker man smått när det gäller ärmöppningarna och ärmarna. De gör man överdrivet smala? Hallå, hur kul är det att få skavsår under armarna eller blodstockning i armarna?
3. Storleksdjungeln. Ibland måste jag ha 44/46, ibland fungerar 40 alldeles utmärkt. Flera affärer har en avdelning för storväxta. När då plaggen på vanliga avdelningen är för små, tänker man kanske att plaggen för de storvuxna ska vara lagom? Nä nä, det vore ju för enkelt. De plaggen är för stora! Antingen smal som en pinne eller stor som en elefant. Storlekar däremellan göre sig icke besvär.
4. Storleksdjungeln 2. Jag köpte en klänning i storlek 44/46 på postorder. Den är som en 38/40 och är lagom, eller möjligen ”lagom och lite lös och ledig” till Alice.
5. Storleksdjungeln 3 (uppdatering 3 juli). Idag köpte jag en tunika i storlek Medium. Den passade alldeles utmärkt, trots att jag är en Large-person?