Simkunnighet & flytvästar
När jag växte upp var det stort ståhej om simkunnigheten. På lågstadiet åkte vi in till Solbergabadet för att lära oss simma. Jag tror jag gick i tredje klass när Romabadet stod klart och därefter simmade vi en gång i veckan på skolgymnastiken. På somrarna ”bodde” jag i havet vid Gnisvärd-Tofta, eftersom vi hade sommarstuga där, vilket gjorde att jag blev ännu mer van med vatten.
Jag gick inte någon simskola därutöver, eftersom jag alltid klarade att simma det man skulle. Men jag minns att lärare och siminstruktörer kämpade på med dem som hade svårare att få till simningen. Det var bara självklart att alla skulle kunna simma.
Nu när Alice har tagit sig igenom hela skolsystemet känns det som att det har varit enklare att passera som icke-simkunnig. Alice själv har varit vattendjur från start och kom på tricket att simma under vattnet vid Slite badstrand… Jo minsann, barnet simmade under vattnet innan vi fick henne att simma med huvudet ovanför. Just därför fick hon gå på simträning när vi bodde i Växjö, men hon tröttnade efter ett par terminer. Så igen, Alice simkunnighet har inte varit några problem, men om vi inte hade badat så mycket med henne – DÅ hade det kunnat vara ett problem, för under hennes skolgång har de knappt simmat alls! Okej, jag inser att alla inte kan ha lyxen att simma en gång i veckan under sin skoltid, men jag minns bara att det var en del turer till simhallen när hon gick på lågstadiet och sedan någon enstaka gång på mellanstadiet. Det kan omöjligen räcka för de som har lite problem med att få till sin simning.
Svenska Livräddningssällskapet är oroad över att en tredjedel av Sveriges vuxna inte är simkunniga, samtidigt som fler skaffar båtar, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Där intervjuar man en guide som tar med turister i en tolv meter lång roddbåt. Ingen har flytväst, men guiden har flytvästar i en säck ”om någon vill ha”. Tja, om man ramlar i vattnet så vill man kanske ha en flytväst, men surprise surprise, då ligger de i säcken…
Häromdagen brann en trimaran upp i segeltävlingen Gotland Runt. Branden startade med en explosion och besättningen hann inte få med sig något alls. Inte ens flytvästarna. Va? Vänta nu, de seglar i en tävling, de är vana vid båtliv och de hade inte flytvästar på sig? Vad ser folk framför sig när de tänker sig att deras båt eventuellt ska kapsejsa? Att det ska bli ett stillsamt hål i skrovet så att båten sjunker så fint att alla hinner sätta på sig flytvästar? Hur tror folk att de ska kunna simma om de t.ex. får en bom i huvudet?
Simningen på lågstadiet var varannan vecka i åtminstone hela trean, kanske tvåan också (kommer inte ihåg). Varannan vecka simning, varannan slöjd. På mellanstadiet simmade vi mycket, dvs i Växjö. Men på Gotland! Helt omöjligt. Vi simmade två gånger i femman tror jag. En kille kunde inte, kanske fler. Jag tyckte det var löjliga övningar, var klar först typ.
Högstadiet, minns jag nog inte alls om vi någonsin var och simmade, tror inte det iaf.
På gymnasiet simmade vi flera gånger. Kanske en femtedel av gympalektionerna var på Hemsebadet.
Men ändå, stor skillnad mot i Växjö. Men det kan ju bero på avstånd osv. Kanske inte lika lätt att simma med en klass i Stenkyrka, det blir genast ett hel eller halvdagsprojekt. Lite skillnad mot tio minuter i buss, och sen var man framme.
Men det är märkligt att barn inte lär sig simma ändå. Precis som det alltid har känts märkligt med utesimskolor. Huh.
Det är skrämmande att inte ens proffsseglarna använder flytväst. Flytväst tycker jag borde vara lika självklart till sjöss som bilbälkte när man åker bil. Jag själv tillhörde den gruppen som hade jättesvårt att simma, jag kunde inte simmaordentligt förräns i åk 8. Jag hade inga som helst simprov under högstadiet. Men å sandrasidan, det har jagkompenserat för. Jag tog senare Järnmärket.´, simborgarmärket, livbojar m.m. Alla barn har rätt att lära sig att simma. vi hademångachanser till simmning på gymnasiet, Vi hade de lektionerna i fårösund. Jagtror det är den delen av läroplanen som flest skolor skiter i, tyvärr!