Obekvämt besöksrekord
Det är ju klart att det är kul ju fler som läser min blogg. I vanliga fall brukar det vara mellan 70 och 100 besökare på en dag. Innan 13.00 är jag säker på att jag idag är uppe i 500 besök. Den stora majoriteten av er som hamnar här kommer sannolikt inte att fortsätta att följa min blogg, ni kom hit för att ni är vetgiriga och vill veta mer om gårdagens skottlossning. Några av er kanske känner de inblandade?
När jag började skriva om den här händelsen hade jag inte en tanke på att gärningsmannen skulle vara en känd person. Jag tänkte att Brucebo som nämndes i rapporterna, mer var som ”området Brucebo”, inte själva huset. Jag började skriva därför att det kändes otäckt. Under dagen passerade både jag, Roine och Alice förbi polisavspärrningarna – då blev det ännu mer påtagligt. Inte tänkte jag på att mina små skriverier skulle göra att så otroligt många hittade hit!
Ni är alla välkomna – men det hade varit roligare att få välkomna er vid ett mer positivt tillfälle.
Tillägg, strax efter midnatt: det stannade på 1116 besök på min blogg tisdagen den 2 december. Det är mitt absoluta rekord, ever.
Tror ditt besöksrekord representerar intresset för när något sånt här händer på Gotland. De sköt 2 killar i Högdalen inte långt ifrån mina hemtrakter, har du läst något om det? Nej just det!
”När en hund biter en människa är det ingen nyhet, men när en människa biter en hund, då är det en nyhet” ;-)
Rex: fast det är ju faktiskt Gotland+tv-profil. Det är ovanligt att folk skjuter på Gotland och det är ännu ovanligare att en tv-profil är den som skjuter.
Ja det finns ju inte så många TV-profiler på Gotland. Och färre verkar de bli? ;-)
För övrigt tror jag att jag menade ungefär sammma sak som du fast jag skrev lite bluddrigt?!
Rex: ja det är inte som att vi är osams precis. Fast nu när jag hör på radion och de just intervjuat Per Leino från Gotlands Allehanda, så känns det ännu mer tragiskt.
En man som har gett så mycket bra som förvandlas till något annat. Att det inte gick att finna en bättre lösning på konflikten, att det behövde gå så långt…