Namnge eller inte?

En av diskussionerna som kommit upp på grund av måndagens skottdrama är frågan om huruvida man ska namnge de inblandade eller inte.

På den här lilla ön där jag bor är jag tacksam för all information som kan klargöra, istället för att det ska gå konstiga rykten om vem och varför. Plus att det i det här fallet också gick ut namnet på den plats där dramat skedde, Brucebo. Det finns många andra platser på Gotland som inte har en så tydlig koppling till en viss kändis – men Brucebo… Och även om jag trodde att det var området och inte den exakta fastigheten som avsågs, så finns det fler som bor där i närheten. Inte så kul att råka vara i 70-80-årsåldern och bo där i närheten om det inte klargörs med namn, vem det egentligen var som sköt.

I det här fallet hade personen dessutom kontaktat Gotlands Allehanda redan en vecka innan. Han ville att hans berättelse skulle komma ut.

I någon av diskussionerna runt namngivning har jag sett argument om att man inte namnger förrän man har någon som enligt domstolen är skyldig. Men dels har det väl i det här fallet varit helt uppenbart vem som avfyrat vapnet och dessutom, som jag skrev ovan: mannen ville att tidningarna skulle skriva.

Lägg så till faktorn internet… Min lilla blogg fick igår 1116 besök. Inte för att jag har en otroligt intressant och populär blogg, utan av det enkla faktumet att man i riksmedia inte talat om namnet på ”TV-profilen”. Helagotland.se har också satt besöksrekord. Alla som har tillgång till internet och vet hur man gör en enkel Googling hittade svaret på en sekund.

Vad hade hänt om inte Gotlands Allehanda tagit på sig ansvaret för att namnge de inblandade? Jo, antagligen hade det startat en obskyr gissningstävling på Helagotlands debattforum och kanske på skumma ställen som Flashback.

Jag tycker att Gotlands Allehanda reagerade modigt och rättrådigt.