Experimentet Dubai
Experimentet med att testa om det finns någon gräns för lyxiga, spektakulära och helt galet överdådiga byggprojekt i Dubai fortsätter. Nu läser jag i Dagens Nyheter att de ska bygga en sportstad.
Var bor alla de andra? tänker jag. De som inte har råd att betala för att bo bland all lyxen, men som ändå måste finnas för att sköta servicen. Jag hittade en artikel i Arbetaren från december 2006 som handlar om just de här människorna. De människorna som satsar sina liv för att ta sig till Dubai, lockade av drömmen om rikedom – men förstås grundlurade.
Hur långt kan man driva idén om spektakulär lyx innan nutidens slavar exploderar i revolution? Hur vågar man bygga ett samhälle på en grund som inkluderar en så avgrundsdjup klassklyfta? Hur klarar Dubais fattiga att hålla ilskan i schack om de dagligen jobbar mitt i de här extremt lyxiga miljöerna?
Dubais rikedom bygger på olja, en naturresurs som snart tar slut.
Nu ar det ju faktiskt sa att oljan star bara for en brakdel, 6%, av emiratets intakter. Har ar det handel, fastigheter och investeringar som ar de storsta intakts kallorna.
Hej Anonym! Det är en intressant uppgift du kommer med och om jag tänker efter så hör jag ju ständigt och jämt om dessa shejker som susar runt i världen och investerar i olika projekt. Det är bara det att när jag tänker på något som försiggår i deras egna trakter, som Dubai, så faller jag tillbaka i den gamla bilden av dem som oljeshejker. Bara. Dåligt uppdaterad i min bild av vad som försiggår i de trakterna med andra ord.
Tack för påpekandet!