Att vara 60-talist

Jag är född 1962. Då fanns det pengar till allt möjligt i samhället och någonstans på 70-talet började man skära ner. Och så har man fortsatt att skära ner sedan dess? Det är ju märkligt att det finns något kvar…

I alla fall. Ibland känns det som att vi som är födda på 60-talet skiljer oss mycket från tidigare generationer därför att vi är fostrade under en tid färgad av hippies, Röda Bönor och andra fräsiga jämställdhetsivrare, en ny syn på barn, en ny syn på miljö och en lite mer avspänd attityd till det mesta. En generation klädd i jeans.

Ändå är det vi som idag är i den ålder som besitter många av de viktiga posterna i samhället. Har man blivit kommunstyrelsens ordförande är det kanske inte lika ofta jeans på jobbet, men det är mer ”jeans i själen” om ni förstår hur jag menar. Kanske är det så att generationerna innan oss fick tydligt inpräntat att man hade en plikt att bli framgångsrik – därför att det plötsligt öppnades en massa möjligheter med studier och annat? Medan vi som är födda på 60-talet har varit lite mer avspända inför det här?

När tidigare generationer har kämpat hårt för att förändra könsrollerna, har vi enklare kunnat forma våra könsroller så som vi vill ha dem.

Om vi blickar åt andra hållet, till de generationer som är födda senare är det två områden som gör mig lite förvånad: teknik respektive musik.

• Det är jättehäftigt att barn födda på 90-talet har kunnat växa upp framför en dator och lära sig att använda tekniken som något självklart. Det som förvånar mig är att de som är födda på 70- och 80-talet ibland verkar förvirrade inför tekniken. Som att de först ville bjuda motstånd och därför kom lite på efterkälken. Det gäller inte alla, men tillräckligt många för att jag ska bli förvånad. Jag är ju äldre och kan ofta mer? (Och nu menar jag inte specialistkunskaper, utan nivån på vardagskunskapen om datorer)
• Sen har det verkligen hänt något med musiken. När jag växte upp var musik något som hängde ihop med generationerna. Idag har många åldersgränser för musik suddats ut. Det finns några extremvarianter som fortfarande är åldersanknutna, men annars kan jag som är född 1962 utan ansträngning gilla många av Alice favoritlåtar, fast hon är född 1990. Så där var det inte när jag var arton. En person som var trettio år äldre än mig hade självklart annan musiksmak.