Att veta vem man är
Jag är absolut en förespråkare för att vi ska eliminera de mest fyrkantiga könsrollskonserverande beteenden som får både tjejer och killar att stelna i roller som de inte trivs i. Men jag tycker också att det är allas rättighet att veta vem man är. Man behöver någon slags beskrivning på vad det är att vara flicka respektive pojke. Inte för att man måste följa beskrivningen till punkt och pricka, men för att man ska ha något att förhålla sig till. Hur är jag som tjej/kvinna i förhållande till den generella bilden av tjejer/kvinnor? Hur är du som är kille/man i förhållande till den generella bilden av killar/män?
Vi bär alla med oss grundläggande egenskaper för människans överlevnad genom fortplantning, där ingår att vi gör mysko parningsritualer – precis som vilket annat djur som helst – och det blir rent biologiskt väldigt förvirrande om båda parter skulle bete sig likadant.
Tanja Bergkvist har skrivit en intressant debattartikel i Svenska Dagbladet. Jag läser att det finns dagis där man plockat bort dockor, bannlyst ”hjältesagor” och förbjudit flickor att ha gymnastikdräkt med volang. Om det är sant så fattar jag inget. Är det inte viktigt både för pojkar och flickor att öva sitt framtida föräldraskap på dockor? Är det inte fullt möjligt att uppmuntra tjejerna att agera sagohjältar i leken? Och vore det inte bra om det inte uppstod panik i leden om en fyraårig kille vill ha rosa kläder med pynt på gymnastiken?
Vitsen måste väl vara att vi ska ge utrymme för fler att hitta sin personlighet utan onödigt stelbenta och könsrollskonserverande pekpinnar? Inte att vi ska uppfostra en generation barn som uniformeras att bli lika, både i klädval, sagoval och lekval.
Vad menar du med att det måste finnas en ”beskrivning” för vad som är en flicka resp. pojke? Vem ska göra den beskrivningen tycker du? Hur ska den beskrivningen se ut?
För mig handlar jämställdhet om att komma bort från de traditionella könsrollerna. istället ska man se till individen, och inte vilket kön personen har. En person ska inte känna att den måste vara eller syssla med vissa saker och välja vissa yrken utifrån det kön som den har. Jag vill alltså INTE ha en färdig mall för hur en man resp. kvinna ska vara.
Och jag tycker att det är positivt om föräldrar, skola och övriga samhället hjälper barnen att göra mer självständiga val utifrån den individ de är och inte utifrån bestämda könsroller. Och de val de gör ska inte betraktas som ”fel”, utan respekteras.
/Anna
Anonym: Du läser mitt inlägg med skygglappar eller nåt verkar det som. Vem som ska göra beskrivningen? Ja jösses, den har tillverkat sig själv sedan människans skapelse. Jag skrev ”någon slags beskrivning”. Jag hävdar stenhårt att man måste veta lite om vad man är. Precis som det är viktigt att veta att jag är människa och inte elefant, så är det viktigt att veta att jag är kvinna och inte man. Det innebär något.
Vad jag sedan gör med den vetskapen är upp till mig själv.
Du försöker få till det som att jag tycker att man ska ha en färdig mall. Något sådant har jag aldrig tyckt. Läs mitt inlägg utan dina skylande fördomar om vad jag skrivit så ska du se att det går bättre.
Vilken otrevlig ton du använder när du bemöter kommentarer på din blogg! Du kanske inte vill att någon ska kommentera?
Ja, att veta vem man är, vill nog alla. Och vilket kön man har, om man är kvinna eller man, vet nog de flesta. Men det som det handlar om är HUR en kvinna resp. man ska få lov att vara! Ska barn redan som små fostras in i förutbestämda könsroller, eller ska de få mer självständigt bestämma över sina liv? Det är en mycket intressant fråga, anser jag.
/Anna som inte tänker återkomma
Anna: Jag tycker att du kom in med en otrevlig ton och därför blev du bemött på det sättet. Jag uppfattar dig som att du läser mitt inlägg som att vi tycker olika, fast i jag i själva verket tycker nästan precis det som du skriver.
Jag ogillar skarpt när folk försöker få till en konflikt ”av gammal vana” eller nåt, därför att de själva är så inställda på att motparten har en motsatt uppfattning att de inte ser eller hör vad motparten säger egentligen. Så uppfattar jag din kommentar. Lite som att du slåss med väderkvarnar. Men jag ställer inte upp på att vara väderkvarn.
Äntligen vågar någon utmana dessa stolliga genusforskare. Se gärna intervjun med henne på http://www.youtube.com/watch?v=xCFuf1lUZB4
Svenskar är så otroligt rädda för att vara politiskt inkorrekta.
Tänk bara tanken att gå till jobbet en dag och berätta att du nu har blivit en kristen som tror på Jesus och Bibeln. Eller att vara nykterist. Hur många fester hamnar man på då?
All heder till Tanja som vågar ta bladet från munnen och säga sin mening.
I bibeln står det att Gud har skapat människan till man och kvinna. Det håller än idag.
Anonym: jag har inte hunnit titta mer på inledningen av youtube-klippet. Jag håller absolut med om att det är en het potatis att säga att man är nykterist. När det gäller att vara kristen tycker jag det kryllar av folk som är det utan att folk reagerar så värst – de måste nog ha en speciell kristen tro för att det ska bli en stark reaktion.
Sen är det nog så att vi med eller utan Gud är skapade till man och kvinna – men vad vi gör med vår könstillhörighet är ju upp till oss själva. Det finns inte förutbestämt, mer än just på ett väldigt minimalistiskt basplan: det krävs en man och en kvinna för att vi ska kunna fortplanta oss och av praktiska skäl är det ofta en man och en kvinna som sedan tar ansvar för att avkomman ska växa upp till en frisk och bra person. Och det har sannolikt påverkat våra biologisk/genetiska förutsättningar att göra det.
Men det är ju fortfarande helt möjligt att en man är bättre skickad än en kvinna att ta hand om barn och hushåll. Eller att ett par väljer att dela på ansvaret för barn, hushåll, försörjning etc.
Det är inte hugget i sten hur vi väljer att göra.