Media-mobbing pågår

Jag har just läst Ronnie Sandahls krönika Mobbing som affärsidé i Aftonbladet. Han syftar till personer som media betalar för att ”vara roliga”. Han klargör bland annat att humor används som ett mobbingvapen. Att det alltså inte upphör att vara mobbing bara för att det finns några som ”tycker det är kul”. Det är ju nämligen precis så som mobbare i alla tider resonerat: det är bara på kul. Och så puttar man lite på mobboffret som förväntas skratta med för att intyga att det minsann är så kul. Mobboffret vill väl inte framstå som humorbefriad, eller?

Jag håller med Ronnie till hundra procent. Jag fattar inte hur media kan vara så cyniska att de betalar de här kräkmedelshumoristerna för att utsätta folk för mobbing. Är de ansvariga på media så obegåvade att de inte begriper att det ÄR mobbing? Eller ansluter de sig till grupptrycket och vill ingå i den sociala acceptansen så att de minsann vill framstå som så roliga och rätt att de minsann förstår humorn i det hela?

Grejen är att media tjänar pengar på det här. Genom att betala mobbaren belönar, uppmuntrar och motiverar de dennes beteende så att denne växer och stärks i sin roll som allsmäktig humor-mobbare. De göder upp mobbar-svin som girigt mumsar i sig berömmelsen. Kanske drabbas mobbaren någon gång av dåligt samvete – men hey, då lockar media igen med feta belöningar! ”Mobba på vår lilla gullegris, vår gullklimp, som genererar fler läsare och det är det enda som räknas.”

Alla vet innerst inne att det här är fel. Ändå fortsätter det. Absolut totalt helsjukt. Finns det verkligen någon som mår bra av det här?