Vem är intresserad av troschocker?
När jag var liten ansågs det oförskämt om man kollade in under någons kjol – särskilt om den som kollade var kille. Råkade man se något man inte borde ha sett, låtsades man genom en tyst överenskommelse som att man inte hade sett något. Man gjorde helt enkelt inte någon stor grej av att någons hemliga kroppsdelar råkade skymta. Fast ibland fnissades det och då oftast om en hel grupp tittare var inblandade. När alla visste att alla hade sett.
Idag finns det fotografer som försörjer sig på att ta bilder på kändisar som inte har full koll på klädesplagg och kroppsställning. I teveprogram av typen Let’s Dance och Stjärnor på is är en del av vitsen att programledarna förtjust ska konstatera att det blev en troschock eller någon annan ekivok situation. I en mediakontext där vi är vana att exponeras av bilder på folk som visar mer än de döljer. Det krävs ganska extrema situationer för att vi verkligen ska bli chockade idag.
Personligen är jag lite uttråkad på de här avslöjande bilderna och de putslustiga kommentarerna.
En varm sommardag var jag inne i en loppisbutik. Jag hade ett av tjejens ratade linnen på mig, hängslena åkte ner hela tiden men tröjan satt uppe ändå så hon tyckte jag som var kille med lite bredare axlar kunde ta över det.
När jag stog i kön såg jag att biträdena som stod bakom kassörskan slängde menande blickar och fnissade. Tänkte de var fånigt enkelspåriga ”kärringar” som tyckte att karlar inte kan ha sådana toppar.
När jag kom ut i bilen så märkte jag att ena tresnibben hade vikt ner sig så att vänstra bröstet syntes. Så ”elaka” kan kvinnor vara då, att de inte säger till om denna förargliga fadäs utan kikar vidare på ett naket herrbröst!
Det där med bröstchocker/troschocker som media glatt ropar ut kommer säkert ifrån att många unga idag får sin kulturella skolning utstakad via billiga ”sitcoms” från USA och med dem deras värderingarna med pip för svordomar, skämt/anspelningar om typiskt amerikanska företeelser som egentligen inte funkar i Sverige (som näringslivet gärna hoppar på, det finns pengar att göra i allt nytt) och suddiga fläckar om något så naturligt som nakna kroppsdelar syns vilket egentligen inte ens före 70-talet var så himla dramatiskt i Sverige.
Det händer för lite spektakulärt i Sverige för att fylla en tidning, och spektakulärt måste det vara, (seriöst är bara trist) därför alla ”galna” klipp/hopp/hus/resor/succéer mm som nu florerar i ”kvällspressens” rubriker.