Frågan om att namnge

Den 1 december skedde ett tragiskt skottdrama på Brucebo strax norr om Visby. Händelsen kom som en chock och självklart undrade alla vem som skjutit. Bara för att man angav platsen Brucebo så behövde det ju inte vara exakt på fastigheten Brucebo det hade skett – det skulle ha kunnat vara i dess närhet. Om man tänker efter så finns det ett antal personer som bor där. Vem av dem var det som var inblandad?

Skulle man i media kanske inte ha sagt att det var just på Brucebo? Nja, det var ju lite svårt att dölja eftersom alla som passerade nedfarten till Brucebo på Lummelundsväg den dagen knappast missade alla polisbilar som stod där. De som skulle till Själsö eller Brissund måste ta en annan nedfart för att komma hem.

Brucebo är förknippat med Torbjörn Axelman och har så varit så länge jag kan minnas. Om det då inte går att mörka med att det var platsen Brucebo så är Torbjörn den första man kommer att tänka på, men så länge jag inte visste höll jag öppet för att det kunde vara någon som bodde i närheten. Jag hörde till och med ett rykte om att det skulle vara en knarkuppgörelse – som med facit i hand bara var ett fantasifullt påhitt utan någon som helst förankring i verkligheten.

I det här fallet hade Torbjörn kontaktat Gotlands Allehanda veckan innan, vilket underlättade deras beslut att namnge gärningsmannen. Han ville att de skulle skriva historien om hur han måste lämna sitt älskade Brucebo. Även om han inte tagit den här kontakten tycker jag att det var bra att så snabbt få reda på vem det var. Så snart man vet, blir gärningsmannen en människa. En människa med en bakgrund och inte bara någon odefinierad läskig och farlig typ. Händelsen blir något som man enklare kan förhålla sig till.

Den som ytterst fattade beslutet om att namnge var den då nytillträdde chefredaktören på Gotlands Allehanda, Peter Wennblad. Det var ett kontroversiellt beslut att fatta på en plats som Gotland och han har fått utstå en del kritik.

I veckan har en känd gotländsk manlig artist på 45 år åtalats för grov kvinnofridskränkning av sin sambo. Det är den tredje kvinnan han misshandlat. Så snart den nyheten kom började jag fundera på vem det är, personen är två år yngre än mig – nog borde jag veta? Men jag har faktiskt inte en aning om vem det är och jag tycker det är obehagligt.

I dagens krönika i Gotlands Allehanda skriver Peter Wennblad:

Frågan är om den tredje kvinnan hade flyttat hem till honom, om vi hade agerat annorlunda.

I vilket fall: Fälls han igen kommer GA att skriva ut vem han är. Att skydda ytterligare kvinnor mot att råka illa ut är, i alla fall i min värld, så mycket ”uppenbart allmänintresse” det över huvudtaget kan bli.

Att skydda ytterligare kvinnor mot att råka illa ut är en bra poäng med att namnge. En annan poäng är att Gotland är litet, vi har inte så rysligt många kända gotländska manliga artister i 45-årsåldern. Just nu tror jag inte att det känns så bra att vara en känd manlig gotländsk artist i 45-årsålder oavsett om man är gärningsman eller inte. Jag tycker inte att det är särskilt hänsynsfullt att alla andra manliga gotländska artister på 45 år nu hamnar i kretsen av de misstänkta. Felaktiga rykten har en tendens att hänga sig kvar.

Som jag ser det är det oftast mest praktiskt att säga som det är. Till och med mest schysst mot gärningsmannen, eftersom han då inte kan skydda sig bakom anonymitetens mask utan stå upp och möta verkligheten utan falskspel. Kanske är det det som måste till för att en sådan person ska inse att han måste ändra sitt beteende?

Om ni vill läsa de inlägg jag skrev i början av december kan ni klicka HÄR.