Vad ska till för att fångar ska dansa?

De här fångarna i ett filippinskt fängelse har blivit uppmärksammade därför att de dansar till Michael Jacksons Thriller. Jag valde att lägga ut när de dansar till ”Tell me lies”.

Jag är mycket förvånad och imponerad av fångarnas insats. Jag vet inte hur era bilder av fängelser är, men för mig står fängelser för en brutal machokultur med starkt grupptryck. Och om någon hade bett mig beskriva hur jag tror att det är i filippinska fängelser, så hade jag gissat att det är ännu värre där än här i Sverige.

Jag har ingen aning om vilka eventuella mörka hemligheter som döljs av de dansvideos som de här fångarna har gjort. Det finns troligen en baksida av det positiva myntet. Men det jag ser är 1500 fångar som på allvar gett sig i kast med att träna in koreografi. Några av dem har till och med klätt ut sig i tjejkläder i den här videon. Det krävs mycket samlad koncentration för att få 1500 personer att utföra en sådan här bedrift. Och det krävs att man kliver över gränserna för vad som anses vara macho.

Min nästa tanke är ”hur har det påverkat deras självbild att medverka i de här danserna?” Jag tror att självbilden är låg när man sitter i fängelse. Att man innerst inne tänker tankar som att ”man är full av skit”. Och så medverkar man i en sådan här positiv aktivitet som får internationellt genomslag via YouTube. Plötsligt kan alla de medverkande i alla fall bära med sig känslan av att ha gjort något som är positivt. Om man kan göra en positiv sak, kanske man kan göra fler?

Den här tanken fick tårarna att rinna på mig. Jag tror att det finns många fler än de som sitter i fängelse som är fångade i en känsla av att vara urusla. Att inte kunna bidra med något positivt till världen. Nyckeln till det mesta sitter i vilken självbild man har. De här fångarna har visat att självbilden inte behöver begränsas av faktumet att de är inlåsta. Den kunskapen borde fler få insikt om.

Om du vill se fler av deras filmer kan du gå till Byrons YouTubekanal.