Vara vuxen?
I Aftonbladet Wendela skriver de om att folk behåller barnasinnet fast de är vuxna. Att det är en förändring mot hur det var förr. Till viss del stämmer det med hur jag uppfattade mina föräldrar. Mamma var född 1918 och pappa 1916. De klädde sig lite mer som tant och farbror än vad jag och Roine kommer att göra. Fast de hade ju ändå jeans och gympaskor, det hade de.
Det fanns ett större avstånd mellan deras och min musiksmak, än vad det finns mellan min och Alice musiksmak. Vi har olika klädsmak och jag har en hel del fler kilon än Alice, så självklart har vi inte på pricken lika kläder, men det är ändå inte så att jag klär mig som tant i samma utsträckning som min mamma gjorde när hon var i min ålder.
Jag gillar serier som Snobben, samlar på lite barnböcker, leksaker och kuriosaprylar typ förpackningar, har flätor och gillar 3D-animerad film. En del verkar tycka att det är ”ungdomligt” att vara bra på datorer – fast jag tycker omvänt att det mest är konstigt när folk i min ålder inte brytt sig om att lära sig det där med datorer. Jag var faktiskt 27 år när vi köpte vår första dator. Det har gått alldeles utmärkt att ta sig in i macdatorernas värld.
Jag undviker en del saker som känns lite för vuxet eller välordnat. Jag är mycket mån om att bevara mina egenheter på något vis. Jag tror nämligen att det är viktigt att man har kvar ett öppet sinne och lite egenheter för att man ska kunna tänka nya tankar, och utan nya tankar blir det ingen kreativitet.
Därför värnar jag verkligen om det barnsliga i tillvaron. Om ens inre barn trivs så blir många andra saker enklare. Och roligare!
Jag känner igen mycket av mig själv i det där. I vissa stycken blir jag aldrig ”vuxen”, vad nu det är. Kanske är det också så att det är mer OK i dag att få ha sina egenheter och få vara barnslig/ungdomlig? Mindre krav på vuxenpräktighet?
Maria: jag glömde att skriva om hur mina föräldrar behöll olika slags barnsligheter genom livet. Mamma med sin fantasi och leklust, hon lekte med barn som ett barn. Och blev också lika tjurig som barn blir om barnen inte ville leka med henne…
Pappa hade helt crazy humor. När jag ringde mitt dagliga samtal till honom så skrattade vi så gott som varje gång. Pappa var också finurlig och uppfinningsrik in i det sista.
Jag minns mina föräldrar som två personer som hade roligt hela livet. Det vill jag också ha.