Skämt som släpar efter
Jag har i flera år känt mig obekväm med en del av de skämt som kvinnor drar tillsammans med kvinnor. De skämten som underförstått utgår från att män fortfarande är könsrollsstereotypa fossiler. De skämt som utspelar sig i en värld där män kollar på fotboll och mekar med bilen medan kvinnorna rullar upp papiljotter och bakar sockerkaka. Eller skämt som bygger på att män är superkorkade, fast tror att de är smarta och det är kvinnorna som sitter inne med den smarta sanningen.
För mig är det som att de här skämten handlar om människor som lever i en annan värld än den jag lever i. I den andra världen är det hysteriskt roligt att en man plötsligt får för sig att lägga sig i valet av gardintyg. I min värld är det lite småkul att expediten i tygaffären blir osäker när det är Roine som ordnar med tyginköpet, medan jag kollar på något annat en bit bort. I det första fallet ligger det roliga i att vi kvinnor underförstått ska omfattas av en gemensam kunskap om att män inte är intresserade av gardiner och om de skulle råka vara det, så kan man ändå inte ta deras åsikt på allvar. I det andra fallet ligger det roliga i att en expedit är så invand på att det är kvinnor som hanterar tyginköpet, att denne för ett ögonblick inte fattar att Roine har tagit sig rätten att köpa tyg.
Skämt nummer två fattar jag eftersom det handlar om min värld. Skämt nummer ett får mig att gapa. Hur tror kvinnor att vi någonsin ska få jämställdhet om kvinnorna själva är så måna vid att behålla förlegade könsroller?
Sådana här skämt dras ofta. De skickas runt som skojig e-post, de dyker upp närhelst minst två kvinnor konverserar – jag säger inte att det sker jämt, men besvärande ofta. Och skämten är precis lika töntiga som när könsrollskonserverande män fortfarande drar sina obekväma skämt.
Ibland känns det som att moderna män har fattat att mäns könsrollskonserverande skämt har spelat ut sin roll, medan moderna kvinnor oftare fortsätter att dra kvinnors könsrollskonserverande skämt. Jag har oftare sett män som ber om ursäkt å mäns vägnar när somliga skämt dras, än vad jag sett kvinnor som ber om ursäkt å kvinnors vägnar när somliga skämt dras. Det är som att det är mer okej för kvinnor att dra den här typen av skämt.
Marcus Ridung skriver i Dagens Nyheter om att förlegade könsroller väcks till liv på nätet. Han är föräldraledig och reagerar på att det mesta som påstår sig handla om eller rikta sig till föräldrar, ändå riktar sig till mammor. Marcus har helt rätt. Jag är glad över att det finns män som reagerar och som lever med en jämställd omvärldsnorm. I hans värld, liksom i min är de som bevarar de förlegade könsrollerna de onormala och därför reagerar vi på dessa avvikare.
Om kvinnor på allvar vill ha jämställdhet så måste vi också sopa framför vår egen dörr. Vi kan inte kräva att andra ska se över attityder om vi inte själva ser över våra attityder.
APropå könsrollsskämt: Har du hört sketchen med Kalle Sändare där man ska köpa tyg till ett dragspel? Mannen (Kalle Sändare) som först ringt upp tygbutiken lämnar över luren till sin fru som har en fantastiskt djup basröst.
Rolig effekt…
:o)
Väl skrivet. Du pekar på en viktig aspekt i jämställdhetsarbetet.
Arbetet måste ske från båda håll om vi ska lyckas.
Ha en skön dag.
Påminner mig om en kvinne för en tid sedan som var liten till växten och inte klarade de fysiska proven under en brandmannautbildning där det gällde att dra med sig brandslangen uppför en hög stege.Tyvärr klarade hon inte detta och blev underkänd där kvinnan genast gick ut med att hon blivit underkänd i detta yrke pga sitt kön.Brandstyrelsen som utbildade svarade med att vi kan inte godkänna (någon) som inte klarar detta yrke fysiskt när folk riskerar att mista livet vid te x brand pga att en kvinna som inte klarade sin arbetsuppgift fick till ansvar att rädda dessa innebrända personer.
Svårare än så är det inte ibland.Inser man inte detta själv så spelar det nog inte så stor roll hur diskussionen går.
Detsamma gäller i vården där där det sneglats snett ibland på många män som inte är läkare.Sanningen är att många sjuka män gärna föredrar en manlig vårdare och ibland föredrar kvinnor manliga vårdare liksom det är tvärtom naturligtvis.Vi är alla olika och behövs alla på olika poster oavsett kön så länge vi klarar uppgifterna rent psykiskt och fysiskt som sagt.
NetRunner
Elin: jag har tyvärr missat den Kalle Sändare, men det låter som ett skämt som vände om lite på det förväntade = kul!
ClaraBella: tack!
NetRunner: jag håller absolut med om att vi all är olika och behövs på olika poster oavsett kön.
Åsa
Dn-debattören begär det omöjliga.
Kvinnor är också bara människor.
Skapar kvinnor bloggar och ”tidskrifter” om sådan som mentalt berör dem mer än än annat. Man kan man väl inte begära att de skall ställa sitt fokus och sin spontana glädje åt sidan.
Trivs man (kvinna) att skriva om barn och hemmet så gör man detta helt enkelt därför att man finner detta intressant, viktigt och glädjefullt.
Jag är en numera 53 årig trebarnspappa som lagt en ofattbar mängd tid på mina nu snart tre vuxna barn.
Men jag skulle ändå aldrig ha skapat en blogg som hanterat barn och föräldraskap.
Jag skriver om evolution, funktioner, filosofi, anknytningsteori och samhället i det stora perspektivet.
Jag är en typisk men ändå otypisk man. Jag är intresserad av funktionella strukturer. Många kvinnor väljer att relatera och personifiera och se det viktiga i nuet och ”den lilla världen”.
Detta är en effekt av evolutionen.
Kan ej förändras av några postmodernistiska idévärldar.
Brukar även benämnas med termen:
”En evolutionärt hållbar strategi”
Tävlingen handlar i grunden om att få avkomman att må bra och överleva.
I vår urbana kultur har vi lustigt nog inte velat acceptera detta.
Andersbwestin: i princip får folk göra vad sjutton de vill som de trivs med så länge det inte skadar någon annan. Men det är ändå inte så enkelt som du skriver:
”Trivs man (kvinna) att skriva om barn och hemmet så gör man detta helt enkelt därför att man finner detta intressant, viktigt och glädjefullt.”
Jag passade på att läsa din blogg och fann då att du beskrev hur du haft traditionellt manliga sysslor. Enligt mitt sätt att se det lever du ett mycket traditionsstyrt liv. Den könsrollsuppdelning som du och din fru verkar ha framstår som mycket mer traditionell än den som mina föräldrar hade och då var de födda 1916 och 1918, så vi kan inte skylla på att du är äldre än mig.
Min pappa var snickare, men han tog ofta hjälp av min mamma, min syster och min bror när det behövdes handräckning i snickerifabriken. Min mamma skötte diverse olika maskiner. När min pappa byggde privat fick vi alla hjälpa till. Jag har burit plank och spikat tak bl.a.
Min mamma jobbade i kiosk. Det innebar att min pappa fick ta ansvar för mat och städning ibland. När min pappa blev änkling lärde han sig snabbt att sköta tvättmaskinen också.
Det har handlat om praktiska lösningar där mina föräldrar inte låtit sig hindras av gängse könsrollsnormer.
Väldigt ofta ser jag hur människor lever med sådana hinder i sina liv helt i onödan. Det är de hindren som måste bort för att alla människor ska få chans att blomma ut genom att göra det som de är allra bäst på och trivs bäst med.
Det jag har skrivit om i mitt blogginlägg handlar om hur könsrollskonserverande skämt lever kvar, trots att de som skämtar på det sättet i andra situationer ger sken av att vilja ha jämställdhet.
Åsa
Livet är inte så enkelt att man kan dra en långtgående slutsats av att läsa en inlaga i min blogg.
På många plan är min fru mer manlig än jag och tvärtom.
I mitt hem är det en salig blandning av traditionell kvinnlighet och manlighet.
Jag är civing och naturvetare och min fru kognitiv psykoterapeut.
Det hindrar inte det faktum att jag är den som ständigt oroar mig mest för våra tre barn, oftast lagar mat, läste sagor när barnen var små mm sk kvinnliga beteenden.
Dessutom är jag en extrem tekniker som byggde mopeder, möbler och högtalare mm som barn och ungdom.
Min fru är ”icke tekniker”. Snarare tävlingsidrottare och ständig vinnare inom det sociala området.
Men det hindrar inte det faktum att kvinnor (generaliserat och på gruppnivå) avviker från män och tvärtom.
Detta slår igenom i statistiken och det är ju statistiken som vi egentligen diskuterar.
I alla tider har det funnits individuella olikheter. Vissa kvinnor har varit extremt kvinnliga. Andra nästan som män. Vissa män extremt manliga medan andra burit en hög grad av kvinnlighet.
Men när man slår ihop statistiken slår ändå det typiskt kvinnliga och det typiskt manliga igenom.
Detta statistiska medelvärde är bränslet för denna debatt.
Men låt mig vara en aning tvärsäker:
Det statistiska medelvärdet av kvinnan kommer aldrig att läsa tidskriften ”Traktorpulling” samtidigt som det statistiska medelvärdet av mannen inte kommer att läsa ”Cosmopolitan”.
Jag påstår att debatten i grunden är orsakad av att ”folk” har svårt att samtidigt hantera olikhet och likhet och begreppet ”statistisk normalfördelning”.
Kvinnor kan mycket väl överta vissa befintliga manliga arenor.
Men i den stund detta sker så måste männen söka nya arenor.
Varför skall annars kvinnor annars söka en man. Det kallas för ”könsurvalet” eller ”att göra kön”.
Det handlar i grunden om att maximera avkommans överlevnad.
Då är det självklart att söka komplementära krafter istället för likhet.
”Detta är en evolutionär hållbar strategi.
PS! Jag ligger i min husvagn i Östergarn och skall snart gå ned till Sandviken.
Jag har faktiskt lagat alla måltiderna sedan vi kom hit. I dag var det pasta med köttfärssås.
DS
MVH
andersbwestin: som jag skrev så läste jag just ett inlägg på din blogg – och det är inte så lätt att veta varför du väljer att beskriva fördelningen av sysslor så som du gör. Med den beskrivning du gjorde där så ger det ett traditionellt intryck och det var du medveten om redan när du skrev det.
Jag tror att du är ute efter att visa att saker och ting inte alltid förhåller sig så som man tror – särskilt när jag läser din senaste kommentar här på min blogg.
Jag tror också att det behövs ett längre resonemang för att reda ut det här, men jag tror att vi egentligen är ute efter ungefär det samma.
Ha det så gott i Sandviken – jag var där i fredags!