Respekten för länsstyrelsens tjänstemän är nere på noll
De senaste dagarna har det varit liv i tidningarna angående Max Hanssons fastighet vid Herrvik. Om man läste de tidigare artiklarna kunde man tro att han plötsligt hade anlagt både tennisplan, golfhål, byggt lusthus och gästhus och anlagt stenmur utan att bry sig om regler om strandskydd. Och det verkade ju både konstigt och fräckt.
Idag intervjuas arkitekten, Birger Andersson, i Gotlands Allehanda. Han är mycket förvånad. Tennisbanan anlades för många år sedan helt i enlighet med den tidens lagar. När lusthuset byggdes var gränsen för strandskydd 200 meter och lusthuset ligger 205 meter från stranden, så det fanns ingen anledning att söka dispens för att bygga det på den tiden det byggdes.
Det nya som har hänt på fastigheten, det som har krävt nya bygglov, är en tillbyggnad av ett fritidshus.
– Men när han sökte dispens från strandskyddet ville länsstyrelsen komma på besök. Man påstod då att det inte varit en bostad utan ett uthus. Men man gick inte ens in i huset som har både skorsten och utedass. Men jag har varit inne och mätt upp huset, jag vet att det varit bostad, utan tvekan, fortsätter Birger Andersson.
I en tidigare artikel i Gotlands Allehanda uttalar sig länsstyrelsens handläggare:
Urban Westerlind anser att alla anläggningar som skapats kring gårdsbebyggelsen är dispens- eller tillståndsplilktiga.
– Eftersom inga dispenser eller tillstånd visats så borde anläggningarna ha åtalsanmälts.
Och varifrån ska Max vaska fram dessa dispenser och tillstånd om de inte behövdes när anläggningarna byggdes?
I intervjun med Birger kan man också läsa följande:
Han skrattar när han berättar att en av tjänstemännen halkade i en komocka på området i samband med en inspektion. I dokumentet där tjänstemannen anför avvikande mening och vill gå emot landshövdingens beslut, heter det dock:
”Vid länsstyrelsens första besök på platsen syntes inte ett spår av att där förekommit något bete på gräsmattan innanför tunet”.
Det där tycker jag är som när Miljödomstolen var ute och inspekterade Visby Beach Club, jag skrev om det i ett tidigare blogginlägg:
Till vissa delar innehåller domen rena felaktigheter, som påståendet att området söderut övergår i sandstrand. Den enda sand som finns är ju just den sanden som fraktas dit och hålls kvar av betongmuren – men den muren har de inte ens nämnt?
Hur ska man kunna känna respekt för tjänstemän som inte sätter sig in i elementära fakta som vilka regler som gällde när anläggningarna byggdes och som inte ser vare sig komockor eller betongmurar?
