Semesternojjor

Såsom varande en av de där småföretagarna som enligt undersökningarna inte tar ut semester, samtidigt som man kan läsa överallt om hur viktigt det är att få MINST fyra veckors sammanhängande semester – så finns det en del att fundera över vad gäller semester. Jag försöker känna efter hur det känns i mig, utan att påverkas av omgivningens semesteridéer.

Till att börja med känner jag inte så stor panik inför det här med semester. Från mitt perspektiv verkar många ha det jobbigt då de så intensivt längtar efter sin semester. En sådan arbetssituation har inte jag. Min arbetssituation är alltid varierande. Ibland är det hysteriskt, men ganska ofta är det utrymmen för att kunna vara ”spontanledig” om jag måste handla eller om vi vill passa på att göra en liten utflykt i det fina vädret. Det är inte sådan himla panik om det regnar en dag när jag tänkt vara ledig – då jobbar jag lite istället. Skulle det bli strålande väder en dag när jag tänkt jobba, så kanske jag ger mig efter ett tag när det blivit för varmt för att tänka klara tankar. Då får det bli stranden istället.

Idag när många börjar jobba igen efter semester delar Aftonbladet ut goda råd om hur man ska göra för att inte känna sig stressad. Själv har jag ju jobbat lite varje vecka under sommaren och kommer att fortsätta att anpassa mig efter det fina vädret ett tag till. Jag jobbar lite på förmiddagen idag, men tror att jag kommer att göra en badutflykt på eftermiddagen. Min sommar fortsätter.

När jag på avstånd ser hur familjer trixar med sina semesterveckor för att täcka in barnens ledigheter, resan till släkten, golf, husrenovering och egen tid, så känner jag mig i jämförelse mycket relaxad. Jag är faktiskt inte så himla övertygad om att det här med att ha så stor skillnad mellan jobbveckor och semesterveckor bara är av godo. Som erfaren migräniker handlar livet mycket om att man ska hålla sina vardagliga rutiner med att äta, sova och leva. Om då plötsligt semestern dimper ner som ett UFO med krav på hur man ska leva sitt liv för att vara en ”god semesterperson” så tror jag inte att man mår så himla mycket bättre av det.

Däremot tror jag att alla behöver omväxling. Jag tror att vi alla också behöver perioder av återhämtning – men jag tror inte att de i samtliga fall måste vara just fyra veckor. Om man kontinuerligt har sådana perioder så kanske man är mer påfylld när sommaren kommer än om man sparar all återhämtning till semestern?

Hur som helst, det viktigaste tror jag är att man hittar ett sätt att kunna leva sitt liv så som man mår bra av. Jag har fortfarande områden jag jobbar på, som att kunna planera in fler resor, men att just få ihop fyra veckors sammanhängande semester varje sommar är inte högprioriterat.