Naturlig form och färg?
När det ritas nya hus används ofta uttryck som att man efterliknar eller inspireras av platsen naturliga förutsättningar, att man försökt fånga naturens färg- och formspråk och liknande.
Menar de då att de inspirerats av gul fetknopp, backtimjan, riddarskinnbagge/körkmack, igelkott, kanin/rabbis, apollofjäril, sillgrissla eller torsk? Nej, knappast. Menar de då att de inspirerats av stubbar, knotiga martallar, formen på kalkstensberget eller kanske fossiler? Nej tyvärr, knappt aldrig det heller. Det man verkar inspireras av är färgen på kalkstenen.
Det man egentligen menar är nog att man ritar hus i en speciell stram stil, avskalade fyrkantiga former. På senare år verkar det också innebära att man ritar hus med pyttesmå fönster. I jämförelse med allt häftigt som finns i naturen, är de här husen ganska trista och likformade – trots att de kan härledas till olika arkitekter. Måste svenska arkitekter rita sådana hus för att bevisa att de är rätt och inne eller vad? Eller ser de en annan natur än vad jag gör?
Min natur är vild, vacker och spännande! Finns det ingen arkitekt som har samma ”naturglasögon” som jag?
Åh, som jag håller med dig. Jag har gjort samma reflektion de senaste åren, förstår inte vad det är med dessa arkitekter!
Maria: skönt att det är någon mer som tänker så här. Ganska ofta tycker jag att det som kallas ”god smak” verkar rymma en stor dos rädsla för att inte vara rätt. Nog skulle man vilja se att designers styrdes mer av djärvhet än av rädsla?