Banbrytande ledare?

Jag är nästan i chocktillstånd efter att ha läst Mats Linders ledare i Gotlands Allehanda. Han skriver om misstankarna att länsstyrelsens tjänstemän sysslar med negativ särbehandling. Alltså, om de har fått för sig att någon ska sättas dit så ordnas det, på det ena eller andra viset. Jag är chockad över att något sådant skrivs i en gotländsk lokaltidning och jag är chockad därför att i samma stund som jag läste ledaren, så kändes det som att innebörden blev lite mera sann.

Jag vidhåller att jag inte känner till ett enda fall då fd landshövding Marianne Samuelsson låtit vissa ha gräddfil. Från min utkikspost i världen är det snarare så att vissa har fått ”surfil”. Men hur bevisar man sånt? Eller hur vet man att det man hör från andra är riktigt?

Låt oss anta att Mats Linder har rätt. Att det verkligen finns tjänstemän på länsstyrelsen som ibland kan bita sig fast som bulldoggar i vissa ärenden. Att det finns tjänstemän som låter personlig prestige gå före deras skyldighet att behandla alla lika. Att det finns tjänstemän som har en egen agenda enligt vilken man t.o.m. kan få en landshövding avskedad med hjälp av en hemlig inspelning.

Vågar ni tänka den tanken fullt ut?

Mats Linder avslutar sin ledare med följande ord:

Men jag måste fråga mig om det är en slump att bodägaren Arvid Olofsson är samma Arvid Olofsson som jag själv tidigare skrivit om. När länsstyrelsen ville ha delar av hans mark vid Fardume träsk till naturreservatet Träskvidar så tog han strid. Den har tagit många år. Strax före sommaren hävde regeringen det avverkningsförbud som länsstyrelsen ålagt Olofsson. Nu drabbas han istället av fiskebodsflyttningsförbud.