Att vara kvinnlig företagare
Det är en sak jag inte fattar och det blev så tydligt idag när jag kikade på Facebook-gruppen Biz Woman. Jag blev direkt avkyld när jag såg att diskussionsämnet var ”Hur står det egentligen till med självkänslan?”.
Varför kan vi inte tala om kvinnors företagande utan att i samma andetag nämna sådant som självkänsla, hushållsarbete, härskartekniker och trams om att vi måste våga ta betalt?
Jag har varit företagare sedan 1991. För mig finns det massor av andra intressanta frågor att diskutera och jag diskuterar dem gärna med både kvinnor och män. Men, om jag försöker mig på att nätverka med just kvinnor som är företagare, så hamnar man alltid i en massa terapi och personlig utvecklingsprat som verkar ha sin grund i att jag som kvinna nog mår lite dåligt och törs lite mindre just för att jag är kvinna.
Boring.
Bara för att du inte upplever det så behöver det inte betyda att andra inte kan göra det. Ingen tvingar dig att vara med i sådana sammanhang om du inte får något ut av det.
Nä, men det hindrar ju inte att jag skulle tycka att det vore kul att umgås med ett gäng kvinnor som är företagare utan att man hamnar i det här.
Jag håller med Åsa, det pratas o skrivs för mycket om att vi kvinnor inte klarar det här att vara företagare! Vi måste ju fokusera på att få ut att det är just det vi är! Att vi gör bra affärer helt enkelt. Skrivs det i media om hur mycket hjälp vi behöver o hur svaga vi känner oss så stjälper det snarare än hjälper.
Tack Barbro! Du verkar ha förstått precis vad jag var ute efter.
Fingern mitt i prick. Trött på alla dessa schabloner. Boring/förutsägbart framför allt är rätta ordet…
Och en tråkig smiley på det :/
Fast tummen upp som vanligt för din betraktelse!
Tack Zanza!