SÅ trött på misstänksamhet!
Jag har svårt för människor som har en kroniskt misstänksam attityd. Till och med när någon gör något bra så kommenterar de med ”jo, jo, varför tror ni att han/hon gjorde så då?” och så nickar de menande och konspiratoriskt och vill fiska in fler till sin konspiratoriska gemenskap.
Det är ungefär som allt som utförs med anledning av någon har ett motiv till att göra så, skulle vara skumt.
Om det finns någon som gör något utan att ha något slags motiv tycker jag att man måste ifrågasätta intelligensen hos den personen. Om det nu ens går att göra något totalt motivbefriat? Möjligen kan en reflexmässig ryckning i en arm betraktas som något man gör utan motiv, men i övrigt – vad skulle det i så fall vara?
Det är inte fel att ha koll på vad som sker och varför, men att ha som ingångsläge att alla som gör något är banditer innerst inne, det är ingenting för mig.
Och nu kan ni få fundera över mina motiv till att jag skrev det här blogginlägget. He he he…
Jag känner igen den attityden hos många när man pratar om politiker och politiken. Eftersom jag finns där på ett hörn, så känns det i många sammanhang som om jag sitter på två stolar. Exempel: å ena sidan representerar jag folkbildningen, å andra sidan vet jag precis vilka villkor kultur- och fritidsnämndens politiker brottas har eftersom jag befinner mig även i politikvärlden på förtroendemannabasis. Kanske är jag därför extra receptiv vad gäller den typen av misstänksamhet mot politiker just därför. Den är plågsam, för den kväver ett äkta konstruktivt samtal i folkbildningskretsar, och den bakbinder mig i båda mina roller.
Ibland tror jag att jag är ovanligt naiv, som inte i alla sammanhang letar undermeningar och djävulskap i allt folk gör och säger… Fast det är bara i mina mörka stunder. Oftast anser jag att det är det mest sunda beteendet.
Och jag tror inte du har en enda vare sig god eller ond baktanke med ditt inlägg!
Maria: jag har ju också förmånen att var inblandad från flera håll i olika projekt eller uppdrag. Jag får inblick i hur politiker, tjänstemän och företagare tänker, var och en från sitt håll och alltid med uppsåtet att försöka hitta bra lösningar.
Lösningar, idéer och åsikter kan man alltid diskutera, men det är tröttsamt att så ofta behöva kämpa sig igenom folks automatik-fördömanden.
Intressant inlägg men man kan ju göra saker för att det är genuint kul också och då det inte handlar om att vinna fördelar på ngt vis ;)
Sedan finns det ju en del som känner att det är jätteviktigt att vara uppdaterade och kloka så de brukar ju alltid vara skeptiska för att visa att de finns.
Sedan är ju frågan vad du menar med ”att göra ngt med motiv”?
Är det att vinna sociala/ekonomiska fördelar som är motiv eller att göra ngt som inte rör omvärlden utan där motivet är självuppfyllande?
Väntar med spänning på fortsättningen på detta mkt intressanta frö du har sått :D
Zanza: att göra en sak för att det är kul är ett himla trevligt motiv tycker jag! Motiv = det som motiverar = det som ger drivkraft.
Ibland är motivet att man vill bli varm, att man vill skratta eller att man vill bli rik. Vid andra tillfällen vill man bli mätt, markera sin styrka eller få omvårdnad. Man kan motiveras av avundsjuka, tävlingsinstinkt eller perfektionism. Det finns folk som går framåt pga stort bekräftelsebehov.
Alltså: det finns miljarder med olika motiv och utan dessa skulle vi inte röra oss ur fläcken, mer än vissa reflexmässiga muskelryckningar…