Klimatpanik eller klimatbluff?
Jag kan så gott som ingenting om det här med hur jordens klimat har utvecklat sig. För att verkligen kunna påstå att man kan något om det, så krävs mycket mer än att ha kollat på några tv-program och läst några artiklar. Det jag vet är ungefär att jorden upplevt många olika temperaturer och att också människan här i våra trakter har fått uppleva stora temperaturskiftningar genom årtusendena. När det blev istid eller när det blev varmare, så kunde man knappast skylla på utsläpp från fossila bränslen. I mina ögon är människan en mycket liten spelare i klimatspelet – den viktigaste och mest kraftfulla spelaren är solen och på andra plats jorden själv. Om jag fattat det här rätt alltså.
Jag har läst en artikel i Aftonbladet som ifrågasätter klimathotet och hittade sen ett blogginlägg hos Moderna Myter.
Det viktigaste som står i Aftonbladets artikel tycker jag är följande:
Sammantaget antyder de nya rönen att de värsta klimatprognoserna troligen är felaktiga.
Men studierna avslöjar också hur bristfälliga våra kunskaper om klimatet är och att vi bör vara ytterligt försiktiga med att dra långtgående slutsatser utifrån det vi vet i dag.
Alltså, oavsett vad som är sanning bland alla rapporter om klimatet, så är det ett svårt ämne även för dem som har djup kunskap. Samtidigt, oavsett vad som är sant vad gäller fossila utsläpp, så verkar det ändå vara en god idé att minska dessa utsläpp. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Jag tror i alla fall att vi behöver få lite tydligare och trovärdig information om det här med klimat.
Men jag kan också se i Gubbens saltvattensakvarium hur OTROLIGT känsligt det är i rubbningar av värden.
Sötvattensakvarium är betydligt tåligare.
Det jag vill säga är att då man räknar korallreven utanför Nya Zeeland/Australien som havens regnskogar så blir åtminstone jag väldigt orolig för hur vi behandlar vår natur när det är så känsligt.
Men om vi ska tro Carola så lever vi ändå inte längre än till 2012. :-P
Jag håller med dig Elin. Det finns massor av miljöförstöring vi ställt till med, men det verkar trots det ändå inte vara solklart hur det här med temperaturens utveckling har gått till.
Just därför att det är så komplext, svårbegripligt och känsligt är det extra viktigt att vi inte tjurrusar åt ett håll därför att vi får panik.
Jag tror man ska ta det som 80% procent av klimatforskarna har kommit fram till på allvar. Men som med all forskning så finns det felaktigheter.
Med teorin om riskminimering tror jag att risken om man inte gör något är större än risken om vi gör något, d.v.s minska den mänskliga påverkan. Men det bör ske under ordnade former, annars skapar vi andra problem. Om vi tex hämmar tillväxten i utvecklingsländer genom för höga krav kan fattigdom och svält förvärras. Balans!
Jag håller med Johan.
Du får titta på Al Gores film från 2004 en gång till Åsa! Jag tycker att den håller än…
Johan och Nisse: om vi säger så här då – när det finns utrymme för så motstridig information att halka in i klimatdebatten så skapar det förvirring. Det holkar ur beslut som fattats om klimatåtgärder.
Al Gores film var superpedagogisk så folk begrep den och det fick stort genomslag. Men, debatten behöver mer av det här superpedagogiska bemötandet när det dyker upp motstridig information.
Alice fick en begagnad bok som heter ”Hjälp – Rädda vår planet” när hon var liten. Jag önskar mig en sådan bok om klimatet…
I årtionden fanns det en och annan läkare (betalda av?) som hävdade att sambandet mellan tobak och cancer var trams.
På 30-talet i västdemokratierna var det många som menade att hotet från Hitler var överdrivet.
Åsa, du kommer inte att få den här samstämmigheten förrän det är för sent. Du måste nöja dig med att 80% (eller vad det nu är) håller med.
Nisse
Det är lugnt Nisse! Jag rättar mig efter de 80% :-)
Samtidigt, om vi tar det här med kost och kolhydrater kopplat till diabetes, så var det ju smart att Annika Dahlqvist inte rättade sig efter de 80 procenten, utan tänkte själv.
Det vi inte gillar är väl när åsikter bli slentrian och man bara antar att något är på ett visst vis? Det är genom att sätta sig in i kritiken som man själv blir starkare i sina egna argument.
Åsa: Det är väldigt sunt att ifrågasätta etablerade sanningar, och klimathotet är en sådan. Jag har också länge varit sunt skeptisk, och är det fortfarande. Därför håller jag mig underrättad om läget så gott jag kan. Jag kan konstatera att IPCC tycks ha rätt i sina antaganden, och att många ”klimatskeptiker” överdriver rätt kraftigt.
Jag läste i SVD i torsdags om just den felaktiga uppgiften om Himalayas glaciärer. Tydligen hade den uppgiften smugit sig in i IPCC:s rapport trots att den inte uppfyller de krav som IPCC ställer på granskning. Här uttalar sig också en klimatforskare om hur allvarligt och skadligt det är när något sådant händer, och att det rycker undan grundbulten för IPCC:S trovärdighet. Han säger också att det i de tre första rapporterna från IPCC inte förekommer någon s.k. ”grå information”. Han slår slutligen fast att IPCC:S beskrivning av människans roll för den globala uppvärmningen bygger på mycket väl kända fysikaliska och kemiska samband om strålningsbalans i atmosfären.
Det är precis den där Himalayaglaciären som fick mig att haja till Johan. Man måste rensa bort den information som inte är fakta ur den vetenskapliga debatten. Först då blir det tyngd i argumenten. Och om det faktiskt är klimatkatastrof på gång så är det än viktigare att argumenten håller.
Man ska inte ge godbitar till motståndare i onödan.