Kattsandsdrama i farstun
Jag hade mycket i tankarna när vi kom hem från stan. Det var ett par samtal som skulle ringas, ett ärende som skulle uträttas och först skulle vi bara bära in dagens handel från bilen. Bland annat en stor påse med kattsand. Kisel/silkatsand som ser ut som kristaller av frostat glas och som är förpackat i en stadig plastpåse.
Jag ställer kassar och väskor innanför ytterdörren, kliver ur mina snöiga skor och i mina tofflor. Jag böjer mig ner för att lyfta undan bland allt som står och blockerar vid dörren och märker att något inte är som det ska – men som vanligt tar det en stund innan jag fattar eftersom jag känner mig lite jäktad och hjärnan går som tåget efter utlagt spår. Det sprids kristallsand över farstun? Kattsandsspåsen har gått sönder, den svetsade skarven har spruckit på ena sidan! För att öka spridningen ytterligare passade jag på att svänga runt ett varv med påsen…
Nu ligger det som ett glest fint skikt med kristallsand över hela farstugolvet och på några ställen är det till och med högar med kristallsand! Var jag än försöker sätta ner foten, så krasar det! Först sopar jag upp kristallsand och häller i en kasse så att jag kan använda den. Sen skakar jag av de tre mattorna, lyfter undan skostället med mera och dammsuger, dammsuger och dammsuger. Kristallsand är väldigt likt snö och jag har en kompis som råkade testa att dammsuga upp snövatten och efter det testet kan man konstatera att dammsugartillverkarna inte ljuger när de påstår att det inte är lämpligt att suga upp sådant som är vått… Så, bitvis var det ganska pilligt att reda ut vad som skulle sugas upp och inte. Och hur mycket jag än dammsög, så fanns det alltid något kvar…
Dessutom var dammsugarpåsen så EXTREMT full att jag måste byta. Jag tror att dammsugarpåsen aldrig varit så proppfull som idag och när jag lyfte ur den så FJOFF sprätte det ut kristallsand i köket. Så då måste jag dammsuga där också. Även där var det omöjligt att se all kristallsand vid första dammsugningen, utan jag fick dammsuga, dammsuga och dammsuga.
Sen kastade jag mig i soffan, ringde mina samtal och skulle avsluta med att skicka ett sms. Självklart till fel mobilnummer – jag slog en siffra fel på slutet…
Jodå. Det är lugnt.
Jag känner mig så fruktansvärt ELAK när jag skrattar högt och okontrollerat åt ditt inlägg. Kan det bero på känslan av att inte vara ensam? Jag skakade en matta full av skräp (vedrester, aska från kaminen etc)i motvind i dörröppningen i förmiddags, för att jag tyckte det var för kallt att öppna och gå ut. Jag fick städa hela hallen i stället för att bara dammsuga och göra lite rent runt braskaminen.
Min teori om att det är en mening med allt är ibland svår att försvara…
Det är lugnt Maria. Jag är alldeles för trött för att bli upprörd. Och om jag skulle bli riktigt arg kan jag garantera att jag inte just idag skulle få för mig att köra hela vägen till Stånga för att ta dig i hampan.
Jag känner tvärtom viss förtröstan i din beskrivning av mattskakningen. Det är inte bara jag.