Politisk munhuggning
Nu börjar det puttra här och där. Det är Valår 2010. Nu vässar politikerna sina argument så att vi ska förstå bättre varför vi ska rösta på dem. Eller? På något märkligt sätt känns det mer som att debatten handlar om att påpeka fel hos motparten, än att skickligt presentera sina egna idéer.
Är det så det blir när man jobbar politiskt? Glider man med automatik över till att ta till grepp som att kalla en person från motståndarsidan som överskattad eller att skrika högt över att personer i ett visst parti nyttjar en laglig rättighet som de varit emot?
Hur skulle det se ut om alla fortsatte att ”följa sina egna lagar” för att bibehålla trovärdigheten? Är inte poängen med demokratiskt fattade beslut att man anpassar sig efter dem? Är det inte värre med de politiker som istället bryter lagarna genom att själva låta bli att betala en viss avgift eller så?
Jag vill veta mer om vad jag ska rösta på – inte skrämmas att undvika ett visst parti. Jag vill känna att jag kan lita på politiker. En politiker som ständigt kastar ut dimridåer genom att anklaga motparten för allt möjligt inger inte förtroende.
Håller helt med. Jag förstår inte att de inte fattar denna enkla förhållanderegel – att hela tiden misskreditera någon annan, lätt leder till misskreditering mot sig själv -. Kollar de inte upp sig själva, och hör hur löjliga de låter?/Malla
I ärlighetens namn är det ett av skälen till att jag slutar med politiken i och med valet. Jag kan inte inrätta mig i den, helt enkelt. Det tröttar, och om det tröttar mig som är genuint intresserad, hur tröttar det då inte ”gemene man”? Jag håller helt med, det behövs fler visionärer som vågar uttrycka sin vision, bland politiker! Samtidigt ska vi vara glada och tacksamma över det system vi lever i, vem som helst kan engagera sig och vara med och påverka om man vill.
I andra sammanhang är det bättre om man kan öppna upp för en dialog istället för att debattera om allting. Men det verkar som att politik är just att man har en poliserad debatt. Att man måste försvara åsikter till varje pris.
Just att backa till rötterna, motiven, drivkraften och som du säger Maria, visionen, det saknar jag väldigt. När man känner förtroende för den delen lyssnar man till resten också.
Tycker tyvärr mkt handlar om att hitta fel som du skriver. Minst fel vinner? Kanske är partierna så jämna så detta är det bästa de kan komma på?
Tänk vad informationen är viktig idag jämfört med bara 20 år sedan. Då kunde en ståndpunkt ligga kvar riktigt länge men nu kan webben/tidningarna blåsa upp det minsta…Lite skrämmande faktiskt.
Läste ett tänkvärt citat idag ”jag hejar på både alliansen och oppositionen. Ingen av dem har några vidare företrädare eller idéer, men båda är bra på att hitta brister i varandras politik”
Kanske inte helt taget ur luften….