Myrmeditation

En av de allra enklaste formerna av meditation kan man uppleva om man tar en promenad vid Träskmyr – Gotlands största agmyr som ligger några minuters cykelväg från mig. När man kommer hit står världen still.

Naturen domineras av den stora agmyren och skogen som når nästan ända fram. Stigen går i mittimellanlandet. Där ligger också den här stenen som någon lagt upp en tuva lav på.

Rymden ljuder av fåglasång. Jo, precis så är det. Tranor tutar, gökar kokoar, småfåglar kvittrar, änder kväker och så är det en ytterligare en massa läten som jag inte känner igen. Det här ägget känner jag inte heller igen. Vilken vild fågel har sådana här ägg?

Och strax kom nästa ägg-gåta. Någon hade lagt upp skal från två ägg med en svag blågrön nyans.

Jag blev lite full i skratt när jag såg att den här varningsskylten kommit upp. Det är väl klart som fanken att en träspång i skogen, som går över en våtmark, kan bli både blöt och hal. Begriper inte folk det när de är ute och går?

Jag trotsade emellertid alla varningar och vågade mig ut på spången som utökats med en fjärde planka sedan förra gången jag var där.

Jag gick till fågeltornet och satt där en stund. Här händer verkligen inte mycket. En duva blev lite paff över att jag satt i fågeltornet, två andfåglar flög upp och en svan simmade makligt. Sen började det regna. Jag visste när jag gav mig av att det skulle regna – ändå tog jag ingen regnjacka. Dessutom gick dragkedjan på min luvjacka sönder. Orutinerat.

På väg tillbaka till cykeln medan det mjuka, varma regnet föll såg jag den här orkidén som fick komma med i det här blogginlägget trots att den blev alldeles oskarp.