Dialog eller konflikt?

Jag har ingen åsikt i själva sakfrågan rörande piloternas strejkande, alltså skälen till varför de anser sig behöva strejka. Det är möjligt att de har rimliga krav.

Däremot gillar jag inte strejkandet. Känns det inte lite gammeldags att man 2010 fortfarande använder strejk och skärpt konflikt som metod, när vi på de flesta andra områden strävar efter dialog, peace, love and understanding?

Idag skriver Gotlands Allehanda om det danska flygbolaget DAT som är inhyrda av Skyways. Deras anställda är inte anslutna till facket och de menar att det går bra ändå, eftersom de för en dialog inom företaget. Okej, vi har inte hört vad de anställda tycker, men ponera att det fungerar?

Från mitt perspektiv är det oerhört viktigt att vi har sunda företag som är livskraftiga och som därmed driver samhällets ekonomi framåt. Den offentliga sektorn använder pengar, näringslivet skapar pengar. Alla borde vara medvetna om det här och inte se företagen och företagarna som något ont, eller som i de fackliga konflikterna: som fienden. Jag som frilansande konsult tackar nej till uppdrag jag inte gillar. Som arbetstagare är den fackliga taktiken istället att man stannar kvar och startar konflikt. För mig är det kontraproduktivt, som att bita den hand som föder en.

Flygbolagen har stora problem att lösa med både ekonomi och miljö. De kämpar med näbbar och klor för sin överlevnad. Är det då inte rimligt att också piloterna är med och kämpar för flygbolagens överlevnad? Ju smartare idéer de bidrar med, desto bättre blir förutsättningarna för att höja sin lön. Om man istället driver sina krav så långt att flygbolag går i konkurs – vem har vunnit då?