Misstroendet mot LCHF

För mig är det toppen att slippa blodsockersvängningarna. Innan LCHF blev jag ett monster om jag inte fick mat i rätt tid. Idag har jag mycket större tålighet. Det märktes exempelvis när vi låg på stranden igår. Vi åt sallad, ett par tomater, ett halvt paket stekt bacon var och två kokta ägg. Jag som brukar bli alldeles konstig av att vara länge på stranden, mådde bra när vi gick därifrån efter tre timmar. Det var lika när vi var på Cypern i september. Vi hade någon idé om att vi bara skulle äta ”något lätt” till lunch, men då blev det ju oftast något med kolhydrater och jag började känna mig matt och dålig under strandvistelsen. Då fick jag för mig att istället äta fläskkotlett till lunch och genast mådde jag prima.

Om man så gott som utesluter kolhydrater blir man inte sugen på godis, läsk, chips och annat onyttigt. Den där känslan av att man bara MÅSTE ha en påse godis, den finns inte idag. Eller drivet att äta upp en hel påse med godis om den finns tillgänglig, idag kan jag ta ett par godisbitar för att få känna smaken. Men jag behöver inte godiset. Innan LCHF visste jag inte ens att jag hade sådana reaktioner på godis – jag trodde det var normalläget, att det fungerade så för alla.

Många som hör om LCHF fattar inte hur man kan klara sig utan potatis, pasta, ris eller bröd. Bröd tycks nästan vara det värsta. Bröd ger associationer till hemtrevnad, kärlek och omsorg. En del kan nästan leva på enbart bröd. Men det fungerar bra utan de här onyttigheterna. Idag äter vi broccoli till köttbiten, eller kanske vitkålssallad? Nu för tiden känner vi smaken av grönsaker på ett annat sätt än innan. Förut var det som att hjärnan maskerade grönsakernas smak för att vi inte skulle missa att ”droga hjärnan med socker och kolhydrater”. Ja, jag skriver droga. Jag kan inte förklara det på annat vis. Om jag innan åt kolhydrater utan att reflektera över det och i tron att jag behövde dem, så har allt ställt om idag och då blir upplevelsen annorlunda.

Efter att ha läst boken Vegomyten har jag också insett att det här pratet om att man ska rädda jorden genom att äta vegetariskt inte stämmer. Ni vet jämförelser med att äta kött eller spannmål och hur mycket protein man kan få ut per kvadratmeter. Både djur och växter ingår i jordens kretslopp. Det är inte meningen att vi ska ödelägga natur för att odla åkrar med en enda gröda. Tänk på alla unika livsbetingelser för djur, insekter och växter som försvinner när vi tar över marker på det viset! Tänk på hur grödorna suger upp all näring ur marken så att jorden till sist blir oanvändbar. Jorden behöver både gödsel och döda kroppar med ben och blod. Jag tycker inte att Vegomytens förslag till åtgärder är så bra, men boken innehåller många tänkvärda fakta. En viktig ståndpunkt i boken är dock att författaren är emot storskalig, industriell köttproduktion. Författaren som tidigare var vegan har ju nämligen fortfarande en omsorg om jorden och ett högt etiskt tänkande.

Idag läste jag på Dr Dahlqvists blogg om ännu en av de diskussioner som går ut på att LCHF är en sekt. Otroligt att folk reagerar så på ett sätt att äta som är helt frivilligt och som man utför helt för sig själv – det finns ju inte en kotte som har någon som helst kontroll över vad jag äter mer än jag själv.