Konsekvensen av brist på studentbostäder

Jag tycker det är obegripligt att i ett land där vi har tillgång till all upptänklig statistik och därmed är fullt medvetna om att årskullarna födda 90-91 är särskilt stora, vilket gör att trycket på högskolor och universitet är större än någonsin just nu, samtidigt som också ungdomsarbetslösheten är hög och gör att ytterligare fler väljer att studera, så att vi därmed behöver fler bostäder för studenter – ja, i just det landet så såg jag en uppgift om att det under förra året beviljades byggnadslov till blott 56 studentlägenheter och just nu är det bostadskris för studenter. Hur kan det bli så? Vad är det för vits med att hålla koll på hur många som finns i olika åldergrupper om vi inte anpassar samhället efter det?

När det inte finns lägenheter och barnen måste studera, vad gör föräldrarna då? Jo, de köper bostadsrätter till sina vuxna barn vilket gör att priserna för små lägenheter rusar i höjden. Vem har råd att köpa en etta då? Jo, de som är välbeställda.

Vad hände med de här idéerna om att ge alla möjlighet att studera? Hur vågar vi som land riskera att viktig klokskap från samhällets olika hörn filtreras bort pga brist på lämpliga bostäder? Om det fortsätter så här kommer studier att åter bli något som bara angår de priviligierade. Även under tider när det varit bra tillgång på studentbostäder och höga studielån (så som det var på 60-70-talet) så var det inte självklart för alla att studera. Familjetraditioner påverkar mycket. Om man växer upp i en familj som är misstänksam mot akademisk kunskap krävs det mycket för att våga gå sin egen väg och börja studera. Idag ska de dessutom tampas med hinder som brist på bostäder.

Jag tycker det är obehagligt och obegripligt. Samtidigt pratas det mycket om att det råder brist på kompetent arbetskraft. Jag fattar inte.