Nu blir det inga fler bilder av Hans Arnold

(Den här bilden har jag hittat på webben, men jag har den också i en bok som jag köpt bara för att den är illustrerad av Hans Arnold, Allrakäraste Syster. Om Hans Arnolds efterlevande önskar att jag ska ta bort den, så gör jag det. Men det känns konstigt att inte ha med en bild av Hans Arnold i det här blogginlägget.)

Först idag fick jag se att Hans Arnold avled i måndags, 85 år gammal. Jag blev mycket ledsen. Hans Arnold och hans fantastiska bilder har inspirerat mig och imponerat på mig sedan jag var liten. För mig var det högtidsstund när han hade utställning i Claudelinska huset i Ljugarn. När jag var kanske 10 år fick jag tillfälle att hälsa på honom, prata lite. Det var stort.

Jag hade förstås inte råd att köpa något av honom då, men en gång fick jag en affisch för Cirkus Scala som han hade gjort. Den hade jag länge på min dörr.

Många ser Hans Arnold som en skräckmästare och det var han, men på sitt sätt. Alltid med humoristiska detaljer och ofta med en kontrast mellan det mörka otäcka och det ljusa, vackra, nästan genomskinliga goda. Han kunde teckna otroligt söta och gulliga figurer också. Mitt i den värsta skräck kunde det dyka upp någon lite ”kulig luring” som gjorde att bilden totalt sett inte blev så läskig.

Alla måste vi dö någon gång och Hans var i den åldern när det sker, förr eller senare. Men det är ändå tomt att tänka sig att han aldrig mer ska fylla ett papper med sina fantastiska streck.