Kungen idag

Jag har alltid varit lite kluven till vårt svenska kungahus. Om vi hade gjort en total omstart av Sverige hade jag solklart valt bort kungahuset, men när det nu ändå finns och är etablerat – ska man bara ta bort det då?

Jag vill aldrig döma folk på förhand. Det finns de som dömer ut folk som är födda rakt in i överklassen, bara därför att de är överklass. Det gör inte jag. Jag tänker att det handlar om vad man gör med den situation man föds till. Det är upp till var och en att leva som en god människa.

Med liknande motiveringar har jag tyckt att vårt kungahus är bra. Jag har tyckt att Carl-Gustaf, Silvia, Victoria och resten av gänget har skött sig bra. Och på så sätt fyllt sin funktion som goda symboler för Sverige. Det har varit lite skönt att ha svenska representanter som står bredvid politiken och som inte byts ut vart fjärde år.

Det har förstås varit ganska orimligt med den ekonomiska ersättning, apanaget, som utgår till kungafamiljen för deras insatser – men visst, de är också tvingade att leva i en konstlad värld. Tänk på de år då Victoria kämpade med sina ätstörningar. Tänk på när Madeleine flydde landet. Det är inte bara rosor att leva i en offentlig familj.

Motprestationen är att leva som goda, rättrådiga människor och faktiskt vara de här goda representanterna för Sverige.

En god representant för Sverige lämnar inte sin fru hemma när han åker iväg på skumma fester med sina vänner. En god representant för Sverige ska inte ägna sig åt ”rockn’roll-liv” med sprit, tjejer och sex. En god representant för Sverige utnyttjar inte sin maktposition och pengar för att manipulera tjejer som är jämnåriga med hans dotter.

Sorry kungen. Nu föll du. Som en sten. Avsätt kungen! Kan man göra det idag? Jag vill fortfarande tro att Kronprinsessan Victoria lever som en bättre människa. Möjligen kan hon fortsätta att ge kungahuset sitt berättigande. Eller så skrotar vi alltihop. Vi behöver inga halvhjärtade symboler för Sverige.

Uppdatering: kolla sökresultaten för Googles nyheter ”swedish king”…

Uppdatering 2: tänk så jag ruskat på huvudet åt Italien och hur de har kunnat välja Silvio Berlusconi som president? Okej, vi har inte valt kungen, men i alla fall accepterat honom. Tills nu?

Uppdatering 3: om jag ska våga mig på att vara lite psykologisk. Om man har en position som kungen så vet man hur man ska bete sig. Bokens titel är ”Den motvillige monarken”. Är det så att han undermedvetet har velat slippa ifrån sitt ärvda uppdrag och därför kanske hoppats på att hans vilda leverne skulle upptäckas? Eller har han bara varit så förblindad av sin position att han trott att han på allvar skulle komma undan?

Uppdatering 4: Bison har i sin krönika i Gotlands Tidningar skrivit om När kungen svinade ner i Mora. ”Vår dåvarande kronprins Carl Gustaf och hans vänner hade festat om ordentligt, förstört och svinat ner. Städerskan pekade på toalettstolen, som var fylld av krossat glas ända upp till sittringen och hon hade ingenting emot att ställa upp på bild när hon stod och plockade upp glasskärvorna. Artikeln blev aldrig publicerad.”