Papperstidningens död?

Jag har skrivit ett blogginlägg om Skärm eller papper på vår företagsblogg. Det inlägget handlar om insikter som kommit i och med att jag börjat tänka på vad det här med en iPad innebär.

Idag läste jag krönikan Ungas datorvanor slår mig med häpnad av Ulf Hammarlund i Gotlands Tidningar. Det som får mig att hicka till är:

Men i veckan kom det en ny rapport som går ut på att den sista dagstidningen i Sveriges trycks 2025.
Jaha, hur kan man nu veta det?
Här på Gotland ser i varje fall inte vi på GT några tecken som tyder på att tidningen är på väg bort.

De som arbetar på GT ser alltså inga tecken på att papperstidningen är på väg bort? Hallå! Åsa calling earth! Lever jag i ett parallellt universum eller? Läs gärna blogginlägget om skärm eller papper som jag länkade till i början. Sen vill jag ge ett enda argument till varför papperstidningen är på väg bort: miljön.

Att producera allt detta papper, att transportera allt detta papper, att tillverka alla tryckpressar och tryckfärger bara för att en gång om dagen trycka upp alla dessa dagliga nyhetstidningar som sen ska köras ut med bilar, tåg, båtar och flyg och sen vidare med bil för att nå fram till läsaren som läser igenom tidningen en gång och sedan lämnar den till pappersåtervinningen. (För Gotlands lokaltidningar kan man förstås stryka första delen i distributionskedjan) Hur kan vi fortsätta att göra så när de nya tekniska möjligheterna för att publicera elektroniskt digitalt växer fram?

Hur ska tidningsbranschen kunna stå emot ”rädda ett träd, läs tidningen på din läsplatta”? Vem vill hugga ner träd i onödan? På GT ser de inga tecken på att papperstidningen är på väg bort. Jag ser inget tecken på att den ska kunna motivera sin existens i framtiden.

Vi kommer säkert att fortsätta att använda papper, men på ett mer eftertänksamt sätt. Ibland behövs papprets taktila egenskaper och då kan det vara berättigat. Men för att tillgodogöra sig de dagliga nyheterna behövs knappast papper.