Under attack?

En stor lastbil har glidit ner i diket och blockerar vägen. Jag tittar ut och ser kraterhålen vid äppelträdet. Då och då ruskar huset till. En del har fått skador på sina hus. Andra har skadats när de har vågat sig ut.

Är det krig?

Nej, det är vinter. Vägarna är såphala, så pass att till och med sandbilen har kört i diket. Fåglarna och haren äter av maten jag sätter ut vid äppelträdet, men gräver också i snön för att nå de eftertraktade äpplena. Fasanhönorna börjar grävandet, sen kommer små koltrastar (Grottfåglarna kallar vi dem) och på kvällen smyger sig haren fram. Tillsammans åstadkommer de ett kraterlandskap.

Tövädret gör att snön rasar från taken, så det dundrar och knäpper hela tiden. Samtidigt växer istapparna, trappan blir hal och allting blir halt. Om man inte blir skadad av något som faller ner från ovan, så kan man bli skadad av att själv falla…

Snö och is stökar till i vår välordnade värld. Fotgängarna har ingen trottoar utan får gå på vägen. Alla markeringslinjer som målats på asfalten ligger i ide – vi får själva tänka ut hur det ska vara. Vägskyltar täcks av rimfrost. Det gäller att komma ihåg vart man ska. Fast vi vet ju vart vi ska, målet är VÅREN!