Gotlands Hälso- och Sjukvård med kass ekonomi

Den dåliga ekonomin i Region Gotlands Hälso- och Sjukvårdsförvaltning är en följetong som hållit i sig sedan jag vet inte när. Vi får höra årliga, återkommande suckar om detta men ändå verkar det inte hända något?

Om ekonomin är dålig kan man jobba från två håll: minska kostnader eller öka intäkter. Jag har uppfattat att man hittills jobbat mest på att minska kostnaderna. Samtidigt har det då och då diskuterats att Visby Lasarett borde satsa på att sälja sjukvårdstjänster. När jag skriver ”diskuterats” så menar jag att det diskuterats i mina kretsar och då är det inte de ansvariga för hälso- och sjukvården som varit med, men jag har svårt att tro att diskussionen inte nått fram också till deras öron.

Vad är det som har stoppat dessa tankar? Vi har ett lasarett med viss överkapacitet (om jag förstått det rätt?) och vi har boende på bekvämt promenadavstånd vid Tott Hotel, S:t Göransgården och ett par innerstadshotell.

Vi behöver verkligen extra väl fungerande sjukvård på Gotland därför att vi är en ö. Vi måste kunna lösa fler situationer själva därför att vi är en Ö. Det går inte att jämföra oss med andra kommuner av motsvarande storlek om de ligger på fastlandet och det är möjligt att färdas landvägen till kompletterande sjukvård. För akuta situationer har vi helikopter att ta till – men det finns dagar då helikoptern inte kan lyfta. Idag är det en del behandlingar som görs på fastlandet, men det fungerar ju inte om man måste åka till fastlandet för att få ”basvård”.

Senaste nytt är att lasarettets enda neurolog slutar:

Neurologen Sven-Erik Bysell har efter tjugo år som läkare inom region Gotland, sagt upp sig, och slutar i juni månad.
– Jag har för mycket arbete och jag får inte något stöd från regionen när jag säger att så är det, säger Sven-Erik Bysell.

I tidningen reagerar patientföreningar för stroke och epilepsi, men migrän är också en sjukdom som behöver neurologkompetens. Jag blev alldeles kall i magen när jag läste att Sven-Erik Bysell har sagt upp sig. Läkarna på vårdcentralerna vågar inte behandla min migrän eftersom jag har migrän varje dag och medicinerar så mycket mer än andra migräniker. Vad ska jag göra då om läkaren försvinner?

Går det verkligen inte att få ekonomi i Gotlands hälso- och sjukvård? Vilket är problemet? Om inte politiker och tjänstemän kan lösa detta, varför inte ta hjälp av näringslivet?