Mer kärlek och förståelse till barnen!

Mänskligheten blir bättre. Vi lär oss. Jadå, det förekommer massor av hemska saker på jorden, men skälet till att vi vet det är ju för att vi bryr oss och därför att det blir allt lättare att dokumentera och bevisa de hemskheter som sker. Våld och övergrepp finns kvar, men vi söker efter vägar att få bort det, att hitta andra sätt.
Jag tänker ibland på min pappa Nisse och hans berättelser från barndomen som ofta innehöll våld. Våld i hemmet och våld i skolan. Det finns fortfarande barn som blir slagna i hemmet, men åtminstone har samhället tagit ställning emot det och den allmänna uppfattningen är att vi inte accepterar sånt. Likaså accepterar vi inte mobbing på skolor, det är fortfarande en lång väg att gå, men alla skolor är medvetna och vaksamma på företeelsen idag.
Jag läste en artikel i Good News Magazine skriven av pappan Daniel Mendoza:

Jag frågade om han varit rädd för att jag skulle bli arg. Leon tittade på mig och sa: ”Nej pappa, jag är aldrig rädd. För jag vet att du alltid kommer låta mig få förklara.

Rättigheten att få lov att förklara sig. Rätten att känna sig förstådd. Rätten att bli sedd. Rätten att bli tolkad så som det var menat. Tänk alla gånger vi menar väl, men säger fel…
När Alice var liten hände det sig att min pappa Nisse rökte flundror. Alice älskade rökta flundror, men Nisse var missnöjd, resultatet kunde ha varit bättre, flundrorna borde ha varit lite fetare, de kunde ha varit lite saltare… Till sist surnade lilla Alice till, spände ögonen i sin morfar Nisse och sa till honom på skarpen:
– Morfar, det här är de GODASTE flundror jag har ätit!
Nisse blev alldeles paff. Sen sa han:
– Tänk att så där hade jag aldrig kunnat säga till en äldre människa när jag var liten. Då hade jag åkt på stryk.
Hans ögon glittrade, han var glad i hjärtat över att barn inte längre behövde vara tysta.