Folkbildningskollo Almedalen

Har det någonsin varit så perfekt väder på en Almedalsvecka? (Sade hon och fick äta upp sina ord någon dag senare då regnet öste ner… eller?) Soligt och lagom varm för att strosa runt. Inte så varmt att man storknar.

Som jag skrev i förra inlägget så blev jag lite irriterad på Kairos Futures seminarie och hur Sverige skulle bli bäst på tillväxt till 2030, för Jonas Milton i panelen uttalade sig så märkligt om hur allt väsentligt skulle ske i städer – sorry alla ni på landet. Typ.

Hur ska vi kunna få fram de bra idéerna om vi inte är bra på att fånga upp idéer från alla möjliga platser?

Hur kan vi fortsätta att prata om utveckling kopplat till plats så som om människor vore fastsatta i marken? Människor rör sig även i sitt arbete. Jag pratade till exempel med en man som skulle passa på att ha styrelsemöte här på Gotland under Almedalsveckan ”eftersom alla i styrelsen ändå var här och Gotlan är en så kreativ plats att ha möten på”. Idag jobbar många individer på olika platser under ett år. 

Och alla de tekniska möjligheterna att mötas virtuellt? Glömde han bara bort sånt?

Dessutom pågår redan idag många spännande, innovativa och globala verksamheter på Gotland. Export av Imsevimses tygblöjor och Gotlandssnus, Curt Nyströms dyktelefoner, innovatörsnätverk som sträcker sig via continenten vidare till Japan där man tar fram lösningar för att omvandla värme till elektricitet. Och så vidare. När man väl börjar dra exempel så tar det liksom inte slut.

Plus att han stämplade Gotland som en isolerad ö. Så arrogant. Det handlar ju bara om vilka glasögon man har på sig. Jag väljer att se Gotland som en plats mitt i Östersjön och faktiskt mitt i världen – men det visste ni ju redan. Man kan väl inte bo mer centralt än så här?

En av de smartaste grejorna jag såg på stan var Fortums laddningsboxar som drivs med solenergi. Fatta så bra! Fler sådana vill vi ha!