Leksaksmysteriet Del 1372
Jag är född 1962. Som jag minns det började diskussionen om pojk- och flickfärger på leksaker på 70-talet. Vi är en hel generation som vuxit upp mitt i jämställdhetsdebatten och idag är vi kvinnor och män som väljer att leva våra liv mer jämställt än tidigare generationer och detta med jämställdhet blir mer och mer naturligt för varje ny generation. Hippa, medvetna föräldrar har idag gått så långt att de inte ens avslöjar vilket kön deras barn har för att inte utsätta dem för omvärldens förutfattade meningar baserade på kön – detta gillar jag inte, eftersom det går emot min åsikt om att man ska utgå från hur saker är och jobba från det. Bättre att stötta pojkar och flickor till att utveckla sina individuella personligheter och att stå för det, med full vetskap om hur samhället ser ut med könsrollsbaserade förväntningar. Tycker jag.
Detta är emellertid inget som genomsnittsföräldern gör idag, men väldigt många föräldrar tänker till om vad de lär sina barn. Alla hjälps åt att baka. Alla snickrar i verkstan. Alla klär sig i tjusiga klänningar. Alla kan vara hjälte. Alla tar hand om barn. Alla är modiga. Alla dansar balett. Alla kan bli arga. Och så vidare… Det är många som tänker efter och försöker minska påverkan från de gamla mossiga könsrollerna.
Ett konkret exempel är att vuxna i allt högre grad väljer kläder som går utanför valet mellan rosa flickkläder och blå eller mörka pojkkläder. Detta är inget nytt. Så gjorde föräldrar redan på 70-talet och så gjorde vi på 90-talet med vår dotter. Som jag ser det handlar det inte om att till varje pris undvika rosa kläder till en tjej, men att välja kläder till olika situationer som ger tjejen möjlighet att testa hur det känns att vara sig själv i olika klädnad – för, det är nämligen så det fungerar för mig. Jag väljer olika kläder efter situation beroende på hur jag vill känna mig.
Jag har sett att vissa klädföretag fattat galoppen och gör barnkläder som inte följer de mossiga gamla könsrollsstyrda färgsättningarna och det är positivt. Men fortfarande verkar det vara mycket kraft i någon slags nostalgi som gör att vuxna blir mjuka i knäna och köper en rosa tröja till en nyfödd flicka och ljusblå till en nyfödd pojke. Kanske kommer vi aldrig ifrån det? Kanske är det inte nödvändigt att utrota allt av detta, men som jag ser det är det viktigt att var och en känner sig hemma i sina kläder och att man kan använda kläder för att visuellt förstärka vem man är. Jag tycker att vi trots allt kommit en bit på vägen när det gäller kläder.
Men så har vi Leksaksmysteriet… Diskussionen om att välja leksaker till sitt barn på ett mer könsneutralt sätt har också pågått sedan 70-talet. Och visst, om det är actionfigurer som säljs så fattar jag att de behöver vara mörka i färgsättningen för att det ska bli lite läskigt och är det bebisdockor som säljs så behöver de kanske ha det lite ljusare för att det ska kännas vänligt. Där handlar det mer om att man som förälder köper en actionfigur till sin flicka och en bebisdocka till sin pojke. Men så finns det leksaker som fungerar på andra sätt och jag tänker på Lego. Lego är klossar som man kan bygga till vad som helst. Jag var själv smyglegobyggare en bit över arton, bara som avkoppling. Oavsett om man köper färdiga byggsatser med instruktioner, så kan man alltid bygga något annat av Lego. För mig är inte Lego i lekstunden vare sig pojk eller flick. Lego är BARN, roligt, kreativt, klurigt och konstruktivt.
Ändå kan vi idag, 2012, se Lego Friends Adventure camper:
Jag snubblade på detta på webben och noterar att den som presenterar 10 leksaker till jul känner sig tvingad att liksom skyla över Legos tydliga ”tjejiga” utformning och påpeka att både pojkar och flickor kommer att älska den här husbilen. Men lik förbaskat är ”vännerna” fem flickor.
Detta är för mig Det Stora Leksaksmysteriet. När Lego skapar en miljö med hus, stall, hästar och husbil så finns det ju massor av pojkar världen över som är bekanta med sådana miljöer. Ändå ska man piffa till det lite tjejigt och killarna får väl glida fram i sin ensamma coola bil, slåss med monster och drömma om att få komma fram till ett härligt ställe på landet med vänner…
Hur är det möjligt att det fortfarande är så här? När till och med ”leksaksredaktören” på Yahoo Lifestyle känner sig tvingad att skyla över könsrollsfadäsen så kan det ju inte vara så att Lego inte har fattat? Herregud, folk har ju varit galna på Lego i massor av år på grund av den hårda könsrollsuppdelningen i deras leksaker. Ändå fortsätter de? Vem löser Det Stora Leksaksmysteriet?