Måste eller vill?

Det sägs ibland att man ska göra sig av med sina ”måsten” eller i alla fall granska dem och fundera över vad de innebär. Ett bra råd som jag någonstans någon gång tog till mig är att göra om sina ”måsten” till ”jag vill”. Alltså:

• Jag måste vill diska.
• Jag måste vill bokföra.
• Jag måste vill promenera.

I och med att du ändrar ”måste” till ”vill” så passar du förstås också på att fundera ”varför vill jag det då?” och då kommer du på en massa bra skäl till varför du faktiskt vill. Det där att du sa om att du ”måste” var kanske inte sant? Det kanske egentligen var så att du ville göra ”vad det nu var” hela tiden? Och i vilket fall känns det lite roligare att göra ”vad det nu var” om du kommer på att du gör det för du vill.

Ah, det där är väl bara en lek med ord tänker du kanske, men tro mig, det är mer än så. Men för att du ska märka skillnaden kan du behöva öva ett tag. Börja direkt nästa gång du hör eller tänker ordet ”måste”.

De flesta har med sig lite konstiga regler från sin uppväxt. Även om jag inte minns att det fanns så många regler i min barndom så har jag som vuxen gjort upp med två saker som togs som självklart när jag var liten:

• Ät upp på tallriken.
• Ta en promenad när det är fint väder.

Vaddå kanske du tänker, det där är väl bra och självklara grejor? I så fall är du inte ensam, för så tänkte jag också från början. Men så har jag så sakteliga börjat inse att det är klurigare än så. Det jag har insett är att man måste utmana alla regler, även till synes självklara som dessa. Vad ligger bakom reglerna? Jo, båda de här reglerna har att göra med målet att må bra. Fast då kanske det vore bättre att säga:

• Ät så att du mår bra.
• Ta en promenad för att må bra.

I mitt liv har det inte varit självklart att jag kan ta en promenad så där enkelt som många andra, vilket beror på min dagliga migrän. Ibland har det försämrat min migrän att ta en promenad, ibland har jag inte kunnat promenera alls på grund av migrän. På senare år har detta blivit bättre, jag behöver inte längre få migrän som ett kvitto på varje promenad och det är skönt. Men genom åren har skuldkänslan över att inte ta dessa promenader när det är fint väder gjort mitt liv tristare än nödvändigt. Idag har jag nästan frigjort mig från de tankarna och tänker att jag väljer att göra det som jag mår bäst av.

Det här med att äta upp på tallriken har antagligen sina rötter i tider då det inte var självklart att barn hade mat på sina tallrikar och att de skulle vara tacksamma när det fanns mat. Plus att föräldrar i alla tider oroat sig för att barnen inte ska växa… fast den oron är i de flesta fall ganska ogrundad eftersom barn blir hungriga. Det kan också finnas en önskan om att barnet äter mer mat och mindre godis. Men sen finns också idén om att inget ska gå till spillo, mat ska ätas upp. Det där kan nog vara bra att tänka på i dessa tider då det konstateras att vi slänger otroliga mängder mat, men hellre än att tänka att allt på tallriken ska ätas upp kanske det är smartare att tillaga mindre mat och ta mindre portioner? Särskilt när man passerat både fyrtio och femtio kan det vara bra att äta mindre portioner och faktiskt också sluta äta när man känner sig mätt.

För, om vi ska äta för att må bra så innebär det inte att vi ska frossa i mat eller att vi ska tvinga i oss mat.

Det här går igen när vi handlar. Du kanske tänker att du ska köpa en fläskkotlett och unna dig en liten påse chips – men i affären innehåller förpackningarna tre fläskkotletter och det är extrapris på en super-duper-stor påse med chips… Hm? Ska du då köpa tre fläskkotletter därför att kilopriset är lägre för dem eller den där jättestora påsen med chips? Det verkar ju som att det blir mer ekonomiskt? Du får mer fläskkotlett och chips för pengarna.

Då är ju frågan varför du ville köpa fläskkotletter och chips från början. Var det för att du var sugen på en fläskkotlett och lite chips – en kombination av att ge kroppen näring och lite njutning – eller var det för att du skulle få så mycket fläskkotlett och chips för pengarna som möjligt? Vad händer om du köper tre fläskkotletter? Ah, du kanske steker upp två och lägger en i frysen, fast sen orkar du inte mer än en kotlett ändå… och chipsen… det som var tänkt att bara bli lite gott på fredagskvällen räcker nu att fylla upp fyra chipsskålar med. Kommer du att äta chipsen portionerat på fyra fredagar? Skulle inte tro det va? Nä, eftersom du har chipsen hemma är det ju så enkelt att ta lite till och så lite till. Plötsligt har den där jättepåsen med chips gått åt.

Så, vad var det du vann på att köpa tre fläskkotletter till lägre pris än en och att köpa en jättestor påse chips istället för en liten? Om du fick för dig att steka upp två kotletter och sedan slängde mer än halva av den ena och om du käkade chips så att du storknade – hade det inte varit bättre att helt enkelt köpa just en fläskkotlett och en liten påse chips så som du tänkte från början? (Självklart finns det situationer då det förstås är smartast att köpa de tre kotletterna och jättepåsen, men det är inte de situationerna jag pratar om här).

Ät mat för att må bra betyder bland annat att äta mat i lagom mängd. Betalar du för att må bra eller för att snål-frossa på extrapris?

Du kanske också växte upp med sådana här regler? Fundera över vad syftet med reglerna var och om du tycker att syftet faktiskt var bra – finns det bättre sätt att tänka för att uppnå det syftet?