Stranddag

Idag har vi haft en toppskön dag på stranden. Vi började med att äta varsin räkmacka vid Lergravs Fisk. Sen körde vi till Smöjen som var målet för dagen. Åh så jag längtade dit! Det är en fantastiskt vacker strand och alla vindkraftverk och kalkbrott skapar en mycket speciell stämning.

– Sen är det ju så praktiskt också, sa jag när vi klev ur bilen för att gå till själva stranden. Det är så nära mellan strand och parkering!

Jag hann ta den här fina bilden på Turist Roine. Sen kom vi ner på själva stranden och inte vet jag… Har vi blivit gamla eller? Först tyckte jag det var svårt att hitta en bra plats att lägga bastmattan på, stranden lutar ju. Det var inget jag mindes från tidigare besök här. Den här blandningen av små rundslipade stenar och sand, aj aj aj så ont det gör i fötterna! Ska man gå på den här stranden måste man ha badtofflor. Förresten, om du ändå har badtofflor så ha dem på när du ska bada också… Aj aj aj, äggstora stenar som gör ont i fötterna. Svårt att ta sig upp och ner i havet är det också.

Dessutom: jag tänkte gå lite längs stranden i vattenbrynet, fast… det går ju inte! Den grovkorniga sanden i vattenbrynet har så märklig konsistens att man bara sjunker ner. Nä, det var värst så gnällig jag blev.

– Ska vi åka till Slite?

Sagt och gjort. Vi körde till Slite. Skön sandstrand. Fint vatten och fin sandbotten. Varmt i vattnet var det med, jag simmade en stund. Allt på stranden fungerade perfekt och det är mysig utsikt med Badcafét och öarna. Efteråt var det perfekt att kunna handla på ICA innan vi åkte hem.

Roligaste kommentaren kom från en pappa som plötsligt sade rakt ut:

– Det här är sista gången vi åker till Gotland. Det är alldeles för jävla varmt här! (Fast han skojade förstås, men vi var några som hoppade till)

Gulligast på stranden: flicka med badlakansponcho. Alltså, finns det något barn som inte blir övergulligt i sådana där badlakanskreationer?

Nyfiknast på stranden: en ung skrattmås som letade efter mat i sanden, typ kex, korvbitar och sånt. Den gick så nära människorna att jag nästan trodde att det skulle bli närkontakt. Den kom tillbaka hela tiden och fortsatte sina djärva promenader.