Annonser, artiklar och betalväggar

Jag bloggar inte lika mycket idag som jag gjorde ”innan Facebook”. Facebook, Twitter med flera sociala medier har gett oss så många plattformar att publicera text, bild och film på. Men det är än så länge på Facebook det mesta händer.

Idag fick jag en impuls att blogga när jag läste en insändare i Gotlands Tidningar, men som så ofta nu för tiden hejdades tanken av ytterligare en förändring som skedde för ett par år sedan: påhittet med betalväggar för artiklar på nätet. Personligen kan jag läsa hela Gotlands Tidningar som e-tidning på min iPad, men om jag vill skriva om något jag läst i tidningen så kan jag inte länka till artikeln, vilket gör att de som läser mitt blogginlägg och som kan befinna sig var som helst i hela världen, inte kan komma åt just den artikel som inspirerat blogginlägget. Även om personen liksom jag prenumererar på e-tidningen blir det några steg för krångligt att ta sig till artikeln när det inte går att länka. Så, det blir inget blogginlägg och därmed ingen länk och DÄRMED inte heller chans till annonsexponering och annonsintäkter för tidningen. Dessutom missar tidningen sin chans till att väcka intresse hos presumtiva läsare.

Svenska Dagbladet har börjat med att internetläsare får tillgång till ett visst antal artiklar per vecka och därefter möts man av ett meddelande om att man har förbrukat dessa. Vad gör jag då? Tja, eftersom det har blivit obekvämt att läsa deras artiklar så undviker jag det och framför allt, om jag väljer att klicka på en länk till en artikel i Svenska Dagbladet så tänker jag efter en gång extra om jag verkligen ska slösa på mina gratisläsningar genom att läsa just den artikeln. Är den värd det? Ökar det här sannolikheten för att jag ska börja betala för att läsa Svenska Dagbladet? Nja, inte så vidare värst. Jag läser så otroligt många artiklar från hela världen varje dag att en låst artikel från Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter eller Gotlands Allehanda inte orsakar så mycket mer än ett snabbt hopp vidare till något som jag får läsa utan att betala.

Den här utvecklingen med betalväggar på onlinetidningar går stick i stäv med kulturen i sociala medier. Där delar vi med oss av det vi tycker är bra som går att länka till. Artiklar är en viktig del av detta, men vi delar också glatt med oss av länkar till företag, föreningar och eventuellt andra företeelser som vi tycker är värda att sprida vidare. Ju fler artiklar som tidningarna låser in bakom betalväggarna, desto färre tillfällen blir det att vi ger den här gratisreklamen för tidningarna.

Okej, jag fattar, ingen tidning kan leva på gratisreklam allena, de måste också få in pengar för lösnummer, prenumerationer och annonser. Ett tips som jag läste någonstans angående fria tjänster och betaltjänster på internet är att det ger fel signaler att börja ta betalt för något som man förut fick gratis. Om man vill börja ta betalt så är det bättre att erbjuda något helt nytt, något som folk inte är vana att få gratis. Jag tror det ligger mycket i det.

Det skulle vara intressant att veta hur stor effekt betalväggarna har för annonsexponeringen på tidningarna? Frekvensen bör ju gå ner avsevärt och därmed måste annonser med fast antal exponeringar ligga ute längre för att komma upp i det antal exponeringar som man betalar för. Omvänt, de som betalar för att ha en annons på en nättidning med betalvägg under ett visst antal dagar, bör enligt samma matematik inte kunna komma upp i lika många exponeringar som man kunde för ett par år sedan då färre tidningar hade betalväggar. Det här skulle jag gärna vilja se siffror på! Har jag rätt eller fel? Har jag rätt innebär det att annonsörer bör fundera över vilka internettidningar som ger mest valuta för pengarna. Har annonsörerna tänkt efter vad det här med betalväggar kan innebära för värdet av deras annonser?

Jo visst, annonserna finns säkert tillgängliga vid de artiklar som man kan nå gratis, men ju färre artiklar som är gratis, desto kortare blir tiden som man vistas på en viss internettidnings sida och därmed minskar tiden som en viss annons får chans att exponeras för en enskild läsare. Jag har faktiskt inte sett till någon diskussion om detta? Kanske beror det på att frågan inte har intresserat mig tillräckligt? Men om jag ägde en tidning och om jag vore en frekvent annonsör skulle jag ta det här dilemmat på allvar. Jag vet att finansiering av tidningar generellt sett står högt på agendan för alla tidningar idag, men jag har inte sett till diskussionen om betalväggar kontra reklam- och annonsvärde.

Tidningsvärlden behöver bättre lösningar om kvaliteten på journalistiken ska kunna bibehållas och det är ytterst en fråga om finansiering. Jag tycker att betalvägg känns som ett traditionellt sätt att hantera nutida problem. Jag är säker på att det finns bättre lösningar men jag är osäker på om tidningsbranschen är rätt instans att lösa detta? Många verkar fortfarande sitta fast i separtionsångest inför varje pappersutgåva som försvinner. Dags att lämna ångesten och omfamna framtidens fantastiska möjligheter!