25 år tillsammans!
Jag har precis lagt ut lite bilder från igår på AsaInTheMiddle – tumblr. Vi har inte gjort någon stor sak av att vi firade att vi varit tillsammans i 25 år, så vi har nästan inte berättat det för någon.
Men själva grejen, att vi faktiskt har varit tillsammans i 25 år är en stor sak. Det är så stort att det är svårt att förstå. Jag var 26 år när jag träffade Roine – nästa år har jag varit med honom halva mitt liv. Vissa dagar känns det som att han alltid funnits i mitt liv. Runt omkring oss har vi sett par som blivit förälskade, flyttat ihop, gift sig, skaffat barn och hela faddevitten, men sen har något hänt. De har börjat gräla, tappat sugen, betett sig respektlöst mot varandra och det slutar med skilsmässa. Andra har förlorat sin älskade i sjukdom eller olycka. En del par kämpar sammanbitet på fast man har svårt att förstå varför, det går inte längre att se varför de en gång i tiden blev kära…
Det är så himla svårt att hitta rätt. Och även om man hittar rätt är det så himla mycket som kan gå fel. I grunden måste man vilja vara tillsammans, när man inte vill det längre, slutar man att hitta lösningar så att man kan bli sams när konflikter uppstår.
På något sätt har Roine och jag lyckats få vår relation att fungera i 25 år. Jag förhåller mig ödmjuk inför detta. Vi har pratat en del om varför vi har lyckats och här kommer några tankar om det:
- Samma grundvärderingar. Alla människor är värda lika mycket. Kan tyckas vara självklart, men det är lätt att säga att man tycker så, en annan sak att verkligen försöka leva efter det. Jag säger inte att vi är fullärda och perfekta, det dyker ständigt upp nya situationer att lära sig från. Men vi har båda en stark vilja att ifrågasätta och har en slags naiv normalitetsinställning som gör att vi förvånas varje gång något avviker från den normala, jämställda normen.
- Utrymme att växa och förändra. Vi har från start varit rädda för att fastna i vanor och mönster. Självklart har vi en del rutiner, men vi har också stort utrymme för att vi då och då kan behöva byta kurs eller hitta på något nytt för att livet ska fortsätta att vara kul.
- Lära av varandra. Vi är varandras läromästare på olika områden. Vi behöver så klart också andra läromästare, men vi pushar och driver på varandra på olika sätt så att vi blir bättre.
- Prata med varandra. Vi är varandras bästa vän. Samtidigt är vi också olika, så det är inte alltid vi direkt förstår varandra – men vi anstränger oss för att förstå varandra.
Det finns förstås fler saker som humor, intressen, mat och annat där det underlättar att vi gillar ungefär samma – fast verkligen inte exakt samma…
Efter tjugofem år är det svårt att urskilja vad som är vad och när vi klev in i hotellhissen i morse och såg att båda hade grå tröja och jeans så blev det lite ”husvagnsträningsoverallvarning”, men det är smällar man får ta!
Den här bilden togs 2005, men det är också ett tag sen! Tiden går. Jag hoppas att det blir ytterligare 25 år med Roine och kanske rent av 25 år till på det? Jag älskar den här mannen!
Grattis till er båda! Mycket klokt att reflektera och inte ta allt för givet. Det senare är orsaken till mycket olycka i relationer, tror jag.
Tack! Ja och att man försöker göra det från början. Jag vet inte om det är för att jag är sladdbarn och för att min syster blev sjuk när jag var 12 som jag möjligen förstod en del om det här med att inte ta saker för givna lite tidigare? En del verkar inte förstå förrän en relation brakat ihop.