Vid den kaliforniska kusten

Jag och Roine har i flera år planerat att resa till Kalifornien. Det här är det andra blogginlägget av fyra där jag berättar om resan.

Vår resa till Kalifornien:

Santa Cruz, 30 mars–2 april

Santa Cruz är en kuststad som till stor del präglas av surfkultur. Nere vid stranden finns en lång pir man kan gå ut på och kolla i affärer och äta på restaurang. Där kan man också se sälar och sjölejon som simmar eller hoppar upp och lägger sig på en plattform.

Stranden är bred, det var en hel del folk på stranden då det var påskhelg och det just hade blivit varmt. Fast det var inte många som badade. Jag tror att det är något med vattenströmmar som dels gör att vattnet inte blir så varmt här och dels skapar farliga underströmmar.

Till vänster om piren finns en Boardwalk som är ett nöjesfält. Inte vår grej.

Vårt hotell, Pacific Blue Inn, hade bara nio rum och en liten mysig innergård. Rummet kändes lite mexikanskt och var praktiskt ordnat.

Första kvällen, dag 4 på resan, letade vi rätt på en restaurang med Hawaiiansk mat, Hula’s Island Grill. Den låg en bit upp, närmare Santa Cruz Downtown. Supercool! Dels var det surfingstämning i hela lokalen, dels fanns det en himla massa färgstarka människor där. Det kändes genuint, att det var hit lokalbefolkningen gick. Rekommenderas!

Lite jobbigt med Santa Cruz var att vi ständigt mötte hemlösa och drogpåverkade. Vi såg aldrig att något farligt hände, men det var inte ett ställe där vi ville vara ute för sent.

Dag 5 styrde vi kosan mot Monterey. Planen var att köra kustnära dit, sen köra runt udden mellan Monterey och Carmel by the Sea. Det som hände var att det tog löjligt lång tid att köra söderut, 3,5 timme i värsta sega trafiken! Vi var så trötta när vi äntligen kom till Monterey att vi inte vågade oss på att köra runt udden, för hur skulle vi då orka köra tillbaka till Santa Cruz? Fast då visade det sig att köra tillbaka, det gjorde vi på en knapp timme! Märkligt.

Nåväl, vi hann med att stanna till vid Aptos på vägen ner och där var det supermysigt. Om du är sugen på att bo vid kusten tycker jag att Aptos borde vara mysigare än att bo i Santa Cruz — samtidigt är det så nära både Santa Cruz och Capitola att det är enkelt att köra dit. Men i Aptos är det lugnare, du kommer närmare naturen.

På vägen ner behövde vi också tanka bilen. Vi kom till en bensinmack mitt på en åker vid Watsonville. Där åt vi också texmex och kvinnan som jobbade där undrade varifrån vi kom. Hon gjorde stora ögon när vi sa Sverige. Hon visste inte var det låg. Jag visade i Apple Maps. Hon ruskade på huvudet. Det kändes att det låg långt förbi hennes horisont att tänka på att resa så långt.

Vi stannade vid ett naturskyddsområde, Moss Landing State Park. Till stor del var själva stranden inhängnad för att skydda häckande fåglar, men innanför stranddynerna var ett vattenområde där många sälar och fåglar höll till. Det stod också ”Varning för korsande utter” när man körde in på vägen! En utter hade jag ju gärna sett, men de höll sig undan.

Dag 6 ville vi bara vara i Santa Cruz och ta det lugnt, fast vi testade ändå att åka till 3 Mile Beach som är en nationalpark. Det var lite klurigt att hitta dit. Man får stanna på en parkering vid Highway 1 och sen gå en lång bit till stranden. Men det var värt det. Vi kom till en strand med en handfull besökare. Skönt att gå i sanden, kolla på fåglar, leta snäckor och klättra upp på en klippa. Det var verkligen skönt att komma ifrån turistståhejet i Santa Cruz.

På vägen hem hittade vi ett coolt område där man omvandlat industrilokaler till vinprovning och fina matserveringar. Vi åt på West End Tap & Kitchen.

Sen körde vi till Natural Bridge och fortsatte längs Santa Cruz strandpromenad. Då fick jag för fjärde gången den här dagen se en cool kille som var klädd i överdådigt snygga kläder när han rastade sin hund. Han gick med skönt gung. Jag hoppade ur bilen och bad att få ta en bild.

Jag tror att han hette Cederic. Han var från New Orleans och menade att många var klädda som han där. En gång hade han varit i Finland. Då hade han försökt dämpa sin klädsel för att inte sticka ut, fast han hade inte lyckats så bra…

Först den här sista dagen i Santa Cruz lyckades jag hitta ett fint konstmuseum, Santa Cruz Museum of Art & History, och då hade vi inte tid att kolla in det, suck!

När vi körde från Santa Cruz till Santa Rosa, dag 7, körde vi över San José och vidare till Dublin, för där skulle en bowlinglegendar ha byggt en bowlinghall. Så, dit åkte vi och Roine lyckades få killen i Pro-shopen att öppna enkom för honom. Sen körde vi vidare till Santa Rosa.

En genomgående rolig sak under hela resan är detta med att allt är större i USA. Sängarna är större och högre, den högsta var i Santa Rosa, där kunde jag sitta och dingla med benen… Bilarna, grönsaksbitarna, portionerna, kläderna, människorna, stränderna, affärerna… När vi planerade hur vi skulle köra till Santa Rosa blev vi lite oense och Roine fräste att han inte ville köra på några kostigar. Jo jo. Det visade sig att också ”kostigarna” i USA är större. Väldigt mycket större faktiskt. Faktum är att de har 3–4 filer i varje riktning.