Hur får folk jobb egentligen?
Jag undrar över hur det går till när folk får jobb? Själv är jag inte så himla van vid att vara varken arbetssökande eller anställd, men ett par anställningar har jag hunnit med. De TRE första sommarjobben fick jag därför att min mamma frågade – exakt så som det inte ska gå till. Mitt första jobb som projektledare efter Fritidspedagoglinjen blev jag ombedd att ta.
Sen läste jag Marknadskommunikation och då gjorde jag ett ryck med att söka jobb enligt konstens alla regler, men fick det inte och det var dessutom lågkonjunktur med knappt några lediga jobb alls. Vi startade vårt företag och på den vägen är det.
När vi flyttade till Gotland kom jag så långt som till andra intervjun på ett jobb – i efterhand tror jag att det var bra att jag inte fick det, för jag har nog haft roligare med mina olika uppdrag. Hur får jag då mina uppdrag? Ja definitivt aldrig genom att lämna in ett välskrivet CV. Jag minglar, engagerar mig och knyter kontakter. När ömsesidigt tycke uppstår kan det hända att det blir ett uppdrag.
Nu läser jag en lista på intervjufrågor i Dagens Industri. Om priset för att vara anställd är att tåla sådana frågor, så vill jag rekommendera alla att starta eget. Fy sådana förnedrande frågor!
Över 70% av alla nyanställningar går via kontakter och inte via annonser.
Det visar hur viktigt ett stort kontaknät är och hur svårt det är för tex invandrare som söker anställning som i sin tur bara känner invandrare som också söker anställning.
JO! Det är också så att om man redan har jobb är det betydligt lättare att få ett annat jobb än om man är arbetssökande och söker samma jobb.
Ja, arbetsmarknaden är inte lätt att slå sig in i om man inte har rätt kontakter, rätt inställning till praktik eller är entreprenör.
Elin: Och varför jobbar då inte AF mer med att skapa möten?
Min polare som brukar gå till AF säger att det är massa möten. Fast det är möten där man lär sig hur man skaffar jobb.
Mina två enda jobb jag någonsin haft fick jag så här: Slutet på praktiken frågade chefen på firman ifall jag ville jobba extra på lov och när jag kunde. Ja sa jag. och mitt första jobb var i hamn.
Mitt andra jobb som jag sommarjobbade med nu i sommras fick jag genom att snubben som skulle ha jobbet meddelade att han inte kunde ta det. Så dennes enhetschef fick lite små panik. Min far jobbar på samma ställe och hörde talas om det och sa att ”Det fixar jag!” Så ringde han mig och så plötsligt hade jag ett vikariat.
Drysen: just, jag menade förstås personliga möten mellan potentiella arbetsgivare och arbetssökande.
Du verkar ha fått dina jobb på det mest vanliga och effektiva viset.