Vem röker idag?
När jag växte upp kändes det som att de flesta rökte. Särskilt de som var tuffa, snygga och framgångsrika. All anti-rök-propaganda som vi utsattes för i skolan påverkade inte så många: ”vaddå lungcancer? Det är ju för gamla människor?”
Men så hände något. Hälsotrend. Högre skönhetskrav. Rökfria sjukhus. Rökfria arbetsplatser. Rökfria transporter. Rökfria restauranger. Syftet var att inte utsätta icke-rökare för rök. En bonus är att vi knappt ser människor som röker längre och därmed har rökningen mist sin viktigaste reklamkanal.
Idag känns det som att undantagen röker. Det är inte längre jag som avviker, utan jag ingår i normen av icke-rökande. Igår såg jag två rökande föräldrar med ett barn på en parkering. Det kändes ovanligt att se rökare och de var obekväma. Sonen klagade över att de rökte och det lyste dåligt samvete i deras ansikten.
Att det fortfarande finns ungdomar som börjar röka är ett mysterium. Jag misstänker att deras drivkraft är att markera sin vuxenhet – men det patetiska lyser igenom på ett annat sätt idag, än när jag var ung ”kolla, jag röker minsann om jag vill, ingen kan hindra mig från att lukta illa, få dålig kondis, fastna i ett beroende och sen dö i lungcancer”.
Det är helt logiskt att man nu överväger att cigaretter endast ska få säljas under disk, enligt artikel i Svenska Dagbladet.
De dumma, de fattiga och de unga. Där har du rökarna. (Inte påhittat av mig utan en kommentar från någon VD för Philip Morris.)
Usch! Citatet i kommentaren ovan är ack så sann, men iskall av den som myntade den.
Faktum är att samhället kanske inte har råd att ta hand om alla nikotinrelaterade sjukdomar framöver. Man måste mota Philip Morris i grind!
Den där typen av cynism skulle jag inte klara. Hur kan man jobba med försäljning av tobak om man har den insikten/åsikten? Glädjen i att jobba är ju att tillföra andra något som gör nytta, något som gör dem glada.
Ja det här är intressant. Min Tommy slutade röka 1974 när han fik en cigaretttändare av mig i present!Bra reaktion tycker vi nu:-) Men om man ska titta på t ex mina söners olika ”gäng” så är det tjejerna som röker, de dricker även mer än vad killarna gör?? men tittar man på arbetsplatser så är det 2 av 35 ca där jag jobbar (kontor)som röker . tittar man däremot på verkstadsgolv eller vårdavdelningar så är det betydligt fler….? Är det för att få gå ifrån en stund? eller stanna upp o reflektera sin vardag…? tjaa…
Annika: man kan fundera över vilka ”sjukdomsvinster” rökare har. En stor del är sociala vinster OM man befinner sig i en grupp där merparten röker. När man förflyttar sig från en sådan grupp till en grupp där normen är att inte röka, blir rökandet ett tydligare problem.
Så länge man befinner sig i den ”rökande gruppen” är cigaretten en del av den social samvaron.
Man kan också fundera över vilken tillhörighet man markerar genom att röka idag. Förut fanns det gott om intellektuella som rökte – sinnebilden av en författare var ofta en väl inrökt typ. Jag tror inte att man har riktigt den bilden idag. Idrottsstjärnor och artister fungerar inte heller ihop med rökning. Ingen politiker eller företagsledare vill väl idag skylta med sin rökning – så som Winstons Churchill eller Torbjörn Fälldin gjorde?
Så, vad visar man när man försvarar rökning idag? Att man är destruktiv och hävdar sin rätt att göra sig illa? Att man i största allmänhet är emot förbud? Att man ”skiter i allt”?
Men, det här förklarar inte alls varför unga, ”coola” tjejer börjar röka idag. Det är helt ologiskt faktiskt. Är rökning trots alla sina nackdelar fortfarande ett starkt sätt att markera sin frigörelse hos unga? Eller, är det som en slags vuxenrit att kliva över tröskeln till rökarnas värld – särskilt kanske för dem som har rökande föräldrar?
Frågor, frågor, frågor – jag fattar verkligen inte varför folk börjar röka nu för tiden!
Åsa–>Vilken cynism menar du?
Elin: var inte det uppenbart? VDn på Philip Morris förstås.