Inspelad busringning

Det står på helagotland.se om ett par som blivit uppringd av en skum typ och sen visar det sig att det kanske är en inspelad busringning.

Jag måste dessvärre erkänna att jag i yngre dagar genomförde en sådan där inspelad busringning tillsammans med min kompis. Buset är preskriberat vid det här laget – men det råkade träffa in lite för bra. Vi spelade alltså in mig när jag på någon slags jobbig, överdriven gotländska drar igenom en rad repliker som går ut på att jag vill ha tag på Kalle. Som jag minns det var mina repliker så här:
-Hej!
-Är Kalle där?
-Jamen, har du kollat ordentligt?
-Ligger han inte under sängen?
-Joo, titta du under sängen…
-Nahaj, jag vet ju att han är där.
-Kaaaallleeee…

Först ringde vi en kompis och det var ju kul. Men, min busringarkompis syster tyckte att vi skulle ringa hennes arbetskompis Nettan. Så, då gjorde vi det. Samma repliker en gång till, på med luren och kul kul.

Efter ett par minuter ringer telefonen hos busringarkompisens syster – det var ju därifrån vi ringde. Det är Nettan. Frånskilda singel-Nettan som alltid har någon karl på kroken. Hon är upprörd!
-Hej! Vet du vad som har hänt? Kalles fru har ringt och hon var FULL!

Busringarkompisens syster blev härvid alldeles blek i ansiktet och sa:
-Va? Nämen. Ringde hans fru? Vem då? Kalle? Vem är det?

Och så visade det sig förstås att Nettan hade en affär med en gift man som hette Kalle! Av alla namn vi kunde ha valt, valde vi alltså exakt namnet på den karl hon ”strulade med” just då. Hur sannolikt är det?

Busringarkompisens syster berättade aldrig sanningen om Kalles fulla fru för Nettan… Jag tror att Nettan i alla fall blev lite skärrad och kanske rent av lät Kalle vara i fred sedan.

Jo jo. Så där kunde det gå på den tiden jag busringde.