Leva som Beckham?
I Expressen kan man läsa om en kvinna som ville leva som Beckham och därför helt sonika tog och snodde sammanlagt 30 miljoner kronor från företaget hon jobbade på, vilket innebar att företaget gick i konkurs och alla anställda förlorade jobbet.
Kvinnan hade då skaffat en flera lyxiga bilar, sippat dyrt vin och rest till platser som Dubai och Maldiverna.
Hon jobbade som finansdirektör på företaget. Hon fifflade under 10 år. Hur är det möjligt att ingen på företaget reagerade? Det var ju inte så att hon skrapade lite på ytan, utan hon tog ju faktiskt alla pengar företaget hade…
Ribban för vad man ska ha/unna sig materiellt flyttas hela tiden högre upp. Det som är normalstandard idag, var superlyx när jag var liten. I den änden att minimistandarden höjs är det vettigt, men i den andra änden pågår sanslösa utsvävningar. Snobberiet hittar hela tiden nya vägar. Samtidigt berättar en ekonomiprofessor i dinapengar.se att det inte är prylarna i sig som gör oss lycklig, utan kampen för att få dem. Sen när vi skaffat oss våra prylar, ja då är vi bara lyckliga och stolta en kort stund.
Ja, och längtan efter prylarna har ett värde i sig.
Fast jag kan verkligen erkänna att jag mår bra av shopping om jag är nere. Konstigt, eller hur?
Men det är absolut ingen anledning eller ursäkt för att sätta ett helt företag och kollegor på bar backe.
Godmorgon!
Jag säger som jag kom fram till en gång för länge sedan: De tio budorden är inte så dumma.
Tänk vad läskigt att ungdomar till och med kan döda för att få en viss jacka, bara för att de själva inte kan behärska sig och stilla sig lite, tänka efter före. Men visst, vi människor jämför oss med andra hela tiden, det förstår jag väl.
Klurigt att det gick att hålla på så länge och i den omfattningen!
Elin: fast det är ju det ekonomiprofessorn säger, vi blir lyckliga, fast bara en kort stund. Sen börjar vi längta efter nästa grej…
Blygisen: Godmorgon! Om man jobbat på bra och skaffat pengar så att man kan köpa sig en viss jacka, så blir jackan en belöning. Att stjäla jackan är som att stjäla en OS-medalj. Helt poänglöst. Okej, en OS-medalj har mindre värde än jackan därför att det blir svårt att få folk att tro att man verkligen förtjänat medaljen, men ändå. Principen är den samma.
Pengar är verkligen överskattat. Brukade tänka som så när jag var fattig att om jag inte kan göra ngt som gör mig glad utan pengar så har jag stora problem med mig själv. Nu har jag blivit en ny människa!
Kloka ord från Zanza67
Hej! Det är så tomt när du inte uppdaterar. Är det migränen som spökar eller inspirationen?
Ta hand om dig!
Elin: luuuuuugn. Först tänkte jag ”oj, vad har jag gjort när jag inte har hunnit skriva nya inlägg?”. Fast sen konstaterade jag att det här inlägget skrevs IGÅR!
:-)
Men, det är klart, en hel dag utan något nytt från världens mittpunkt Kappelshamn – det är ju lite som om det inte skulle sändas Rapport på tv en dag. Eller hur?
:-)