En Kan-Allt i obalans
Rätt som det är swischar det till och så har jag plötsligt så pass mycket att göra att jag blir snurrig. Från segdegsläge med hjärnaktivitetsförslöande förkylning är det nu skärpning som gäller och då börjar det poppa in grejor kors och tvärs som ska göras och man kan ge sig den på att varje grej som ska göras är hopkopplad med att jag måste ringa någon som absolut inte går att få tag på. Så att jag alltså ändå inte kommer någon vart och inte vet hur jag ska planera min dag.
–Jag fattar inte, vad jag än ska göra så blir det fel! klagade jag.
Varpå Roine brast ut i skratt och skrockade runt och retades:
–Ha ha, Åsa Kan-Allt-en är ur balans, Åsa Kan-Allt-en är ur balans!
Min Gubbe är en sån som ”kan allt”. Och när han inte kan så hittar han på, men gör det med sådan övertygelse att jag är säker på att han tror det själv.
Ibland blir det riktigt dråpligt, men jag har lärt mig att tycka han är rätt gullig, även när han är sån.
Just, han är bara en ”kan-allt-wannabe” :-)
Jo, vi brukar säga till honom när han ”kan allt”: Nu kan du så där mycket igen.
Då börjar han muttra och gå iväg.
Det är också gulligt.