Journalistik är inte min bag
Jag förstår att jag aldrig skulle fungera som journalist på en av våra lokal tidningar. Jag tänker inte som en sådan. Igår blev det officiellt att trion Niklas, Mats och Tobbe i NMT Management har interna problem, vilket förstås påverkar deras uppdrag att ansvara för driften av Wisby Strand – vår nya kongresshall. Idag skriver man på helagotland.se om detta. Det är något i tonen som får mig att reagera negativt.
Man mystifierar, målar upp orosmoln och får gärna med en liten släng av att kommunen ändå har fullt förtroende för NMT – ungefär som att kommunen är lite naiv.
Själv känner jag mig litet sorgsen över den här historien. Tre duktiga killar som slår sig ihop för att kunna genomföra något bra och så drar deras viljor åt olika håll. Det är inte lätt att samarbeta eller starta bolag med andra. Man måste verkligen lita på varandra och ha samma målbild. Om NMTs samarbete spricker finns det tre förlorare och det är de själva. De måste alla tre ge upp sin vision av den här treenigheten.
I tidningen är man dock mer fokuserad på byggnaden, det materiella, hur ska det gå – blir ”skeppet” herrelöst nu? Den delen kommer förstås att få en lösning. Men hur reparerar man ett kvaddat samarbete, infekterade relationer och misstroende?
På ett plan är det väldigt, väldigt lätt att vara lokalreporter, eller nyhetsreporter på vilken tidning som helst.
Jag antar att jag är normalbegåvad, och det tog mig bara några veckor så var jag inne i jargongen, kunde skriva artiklar enligt min tidnings ”formulär 1A”…
Å andra sidan stod jag heller inte ut längre än två år…
Och sådana reportage, som du nämner här i ditt inlägg, skrev jag aldrig.
Däremot gjorde jag ned vår lokala polis fullständigt, gång på gång.
Jag fick mycket beröm av tidningen – och trodde att jag var duktig.
Nu inser jag att jag var ung och naiv…
Jag gjorde inte ett enda avslöjande värt namnet, men fick till löpsedlar så det stod härliga till.
Det enda jag åstadkom var en dålig, för att inte säga, förfärlig, arbetscituation för polisen på orten……Inser jag nu….
Anders: Precis. Du åstadkom en dålig arbetssituation för några som kämpade för att göra något bra. Det är häftigt att höra dina tankar om det här.
Men det finns nog en dold agenda för hur man ska skriva för att kollegorna ska tycka att man är objektiv och kritiskt granskande – fast man just därför mest bidrar till att spä på förutfattade meningar som inte alls är objektiva.
(Kul att höra av dig igen, Anders!)
Idag intervjuar de Tobbe i Gotlands Allehanda och då blir tonen lite trevligare. Då kan man också läsa irritationen över att det igår stod att Tobbe spelade golf och inte gick att nås. Ungefär som att han var en slapp typ som hänger på golfbanan varje dag. Det var självklart för mig att den som är inblandad i ett så nytt och stort projekt inte direkt varit ledig i onödan. När det händer så här jobbiga grejor så är det lika självklart att man måste göra något för att få ur sig negativ energi och andas.