Varför ska allt vara så svårt?
Idag har Radio Gotland ett inslag där företagsombudsmannen Mårten Hyltner är starkt kritisk mot hur försäljningen av Björkhaga Camping skötts. Kommunen lät värdera campingen till 6 miljoner, men sålde den för 2 miljoner. Mårten ska ev driva detta vidare till EG-kommissionen. Jag vet inte exakt hur allt gått till, men det är väl ändå så att köpet gått igenom? Pappren är påskrivna. Är det möjligt att i efterhand gå in och justera ett pris uppåt? Snacka om att det blir osäkert att köpa mark i så fall!
Om det inte är köparen som ska ”straffas”, är det då Gotlands Kommun? Ska de betala böter till sig själva eller vad? Jag kan verkligen inte sånt här, så om någon vet vad som kan vara aktuellt – varsågod att förklara för mig!
Vi har nyss invigt en Kongresshall på Gotland och insett att det fattas flera hundra hotellplatser för att kongressbesökarna ska ha någonstans att bo! Hotellplaner finns, men de stoppas av överklaganden. Vi pratar ständigt om att vi måste förlänga turistsäsongen och att landsbygden på Gotland måste leva. Pigges visioner för strandbyarna är helt i linje med det. (Ja, där ingår hans köp av dåvarande Björkhaga Camping).
De campingar Pigge har köpt har i flera år förfallit. Ingen har velat investera i att rusta upp dem. Gotland har fått skämmas för sina skruttiga campingar. Då kommer Pigge och har en idé som gör att vi kan få campingar/strandbyar att vara stolta över. Varje strandby genererar intäkter till andra företag både under uppbyggnadskedet och framåt. Tack vare att tre av campingarna ligger utanför Visby, kan vi anta att lokala företag gynnas.
Om jag satt i position att bestämma över sådana här markaffärer och samtidigt hade ansvar för utvecklingen av Gotland, då skulle jag gärna sälja Björkhaga camping till Pigge för 2 miljoner, trots att den var värderad till 6 miljoner. Campingen var i de flestas ögon tämligen lågvärderad tills att Pigge såg sin vision om Strandbyar. Det har varit fritt fram för vem som helst att kläcka idéer, men någon måste göra det. Det duger inte att komma i efterskott och säga ”ja men, tänk om jag också hade velat bygga en strandby?”
Pigge har, enligt artiklarna i kvällstidningarna i helgen, investerat 68 miljoner i Björkhaga Strandby. Är det så att läget hade varit lugnt om han inte haft sina planer? Hade kommunen kanske kunnat sälja marken för 1 miljon då, bara för att bli av med problemet med en dåligt skött camping? Hade det varit bättre om någon köpt marken helt utan planer och sedan väntat in bättre tider och sålt marken som ren spekulation? (Vilket inte är så lätt, eftersom marken är planlagd för camping, det går inte att stycka av och bygga sommarstugor där t.ex.)
