Skräddarsydda tidningar

Jag har en bok som heter År 2002, skriven av Bengt Wahlström. Den handlar om trender i näringsliv, samhällsliv och privatliv. Den trycktes 1991. Den fick pris som European Management Book of the Year. Han lyckades bra när det gäller att beskriva utvecklingen vad gäller miljö, energi, transporter och några fler områden, men han förutsåg inte betydelsen av internet respektive mobiltelefoner. Därför blir man lite full i skratt när man läser vissa avsnitt i boken – han har nämligen snöat in på användandet av fax…

Faxen är i boken tekniken som hanterar handel, kontakter och som levererar dina utvalda sidor av dagstidningen. Fatta, du kan själv välja ut precis vilka sidor du är intresserad av och slipper resten! Sparar både tid och miljö. Bengt skriver under förordet i januari 1991. Jag har för mig att vi på allvar gav oss ut på internet 1994.

Idag har Dagens Nyheter en artikel om E-tidningen. Tidningar som publiceras på tunna, mjuka, ja t.o.m. böjliga skärmar:

”Medan jag äter läser jag tidningen på mitt e-papper och bläddrar fram sida efter sida genom att stryka med fingret över plastbladet. Skönt att slippa se och betala för sport- och ekonomiavdelningarna.”

Det känns som fax-tidningen en gång till, fast i smartare förpackning. Jag undrar hur mycket som ska till innan jag byter tidningsläsandet på min iBook till att läsa tidning på en mjuk, vikbar skärm? Kommer man bara att kunna läsa tidningen på den skärmen – i så fall blir jag ju genast mer begränsad. Finns det en poäng med att vara begränsad i det här informationsflödet vi lever i?

Kan det vara så att Bengt hade lite rätt vad gäller fax-tidningarna och möjligheten att få sin tidning levererad i valda delar och utan att passera tryckpressar, fast med tillägget att vi inte ens kommer att behöva papper till utskriften. Vi kommer att läsa direkt på skärmen. Vad vinner vi på det, jämfört med att ha tillgång till världens utbud av internet-tidningar?