Jobbet som ett flipperspel…
… och mitt huvud är kulan. Nja, kanske lite överdrivet, men faktum är att den här måndagen har telefonsamtalen duggat tätt plus att samtidigt som jag pratar i telefonen så piper mobilen och meddelar att jag ska ringa telesvar.
Så, jag börjar tappert med att slutföra uppdrag M, samtidigt som min käre kompanjon då och då tjoar ”nu är det BARA uppdrag G som gäller”. Sen ringer T om ett uppdrag och när jag direkt börjar åtgärda så ringer även L och då får jag nästan skrämselhicka, eftersom jag inte hunnit göra det jag trodde jag skulle ha gjort redan i fredags… Men allt löser sig på fiffiga sätt och förresten kom jag ihåg att göra en beställning åt R också! Sen ringer B och har tekniska problem som jag försöker lösa men till sist lämnar jag över till kompanjonen. Någonstans mitt i ringer jag S som ju pratat in meddelande, fast han är också lite flipprig så han har glömt bort varför han ringde. Han trodde att han skulle ringa nu i kväll istället – för då skulle han säkert ha kommit på vad det var.
På kvällen har jag äntligen jobbat med uppdrag G och så ringer J och ber om en tjänst… Fast, det var sannerligen ingen stor tjänst, så den ska vi nog lyckas med. Nu är jag klar med G och S har inte ringt. Undrar om morgondagen möjligen blir lite lugnare?
jaha ja , det låter som en helt vanlig dag på jobbet..säger en handläggare för personer med psykiska funktionshinder som för tillfället är frikopplad för att enbart arbeta med att försöka få ordning på kontorets datadokumentationssytem ….
L, B, T, G & S???
Är det ”Fem myror är fler än fyra elefanter” du jobbar med??
;-)
Hoppas inte att du har fler kunder än vad alfabetet räcker till!!!
Kram Pia :-)
Annika: det är väl det här med att kombinera service med produktion som gör att det skär sig. Om ens huvudsakliga uppgift är att jobba med service så ställer man in sig på ett annat sätt. Men när man ska djupdyka i kreativ produktion så fokuserar man hårt på just den uppgiften – så som du nu gör för att få ordning på datadokumentationssystemet.
Rex och Pia: Ha ha ha… Jag kan ju inte skriva ut namnen på folk kors och tvärs. Då kanske de blir lite sura. Så det får bli ”fem myror-varianten”.