Vilken krasch…

Det har förvånat mig från start att Maria Borelius inte själv förstod att hennes ”skattemässiga fastighetsplanering” och svarta städhjälp var förtroendemässig dynamit att ta med sig in i attachéväskan på Rosenbad. Ändå blir konsekvenserna fler än vad jag föreställde mig. Jag såg framför mig att hon avgick som minister och fick hitta på något annat att göra. Det är ingen stor katastrof som jag ser det.

Men enligt dagens tidningar har hon inför ministerjobbet avgått från tre olika bolagsstyrelser och ingen av dem eller någon annan styrelse är i dagsläget intresserade av att plocka in henne i en styrelse. Hon flydde till bostaden i England och har nu bestämt att inte återvända till Sverige, så att villan på Djursholm ska säljas.

Ur artikel i Aftonbladet:
– Flera mäklare har blivit ombedda att sälja villan i Djursholm, men sagt nej. Vi vill inte sälja den eftersom vi inte vill förknippas med den verksamhet som Borelius varit inblandad i, säger en mäklare på en av de största firmorna i Stockholm.

Borelius är så ”rökt” att inte ens mäklarna vill sälja hennes hus! Välkommen till verkligheten Maria: den illusoriska parallellvärld du levde i visade sig inte vara så accepterad som du trodde. Det är inte en svensk riktnorm att äga hus på Jersey, anlita svart arbetskraft eller strunta i TV-licensen.

Jag tycker lite synd om Maria som trots sin uppenbara framgångsintelligens förlorade förankringen i vad som är rätt och fel. Jag är samtidigt lite glad över att mäklarna reagerar på det här viset. (Därmed vill jag inte smutskasta mäklare, men fördomsmässigt är yrken som mäklare och bilhandlare förknippade med ruffel och båg. Faktum är att många också förknippar reklam med ruffel och båg. Så fungerar det inte idag. Den som vill ha en långsiktig verksamhet ser till att göra seriösa affärer där både säljare och köpare har något att vinna.)